Någon sade ett ord om att intet försumma sitt modersmål.

Ur brefvexling:

Sednaste! En rolig felskrivning ...

mitt svar:

sednaste, af sedan är ingen felskrifning - kolla SAOB;

eller:

deretour: Dahlins ordbok (wikipedia-artikel, den enda jag redigerat på svenska);

- eller ordvexlingen "... schismae ..." [sagdt af Kejsare Sigismund vid konciliet i Konstanz] - "Schismatis/schismatos!" [rätta formen, påpekad af en språkkunnig] - "Caesar supra grammaticos" [kejsaren står öfver de språkkunnige] - "Caesar non supra grammaticam" [kejsaren står icke öfver språkkunskapen - jag citerade detta till en person som icke behöfde dessa förklaringar eftersom vi redan talat om detta många år tidigare];

- eller ryska exilanter som envisas/envisades att stafva Djeva med jatj, Symeon med izjitsa, Fjodor med fita (hvilket jag skulle göra om jag skrefve ryska);

- eller faktum att bredvid franskan som har sin stafning sedan revolutionen och engelskan som afvisar amerikanska nystafningen verkar det löjligt att ha en stafning som går tillbaka till 1906 och en verbböjning som går tillbaka till 1950

- eller faktum att jag hatar den manipulation af menniskor som kräfdes för att genomdrifva stafningsreformen, till exempel genom att löjliggöra "af" genom hårdt uttal, hvilket ordet aldrig haft sedan Verners lag (långt före svenskan, m a o), eller faktum att dialekter som uttala "hvilket" som "höcket" bli mindre illa representerade af gamla än af nya stafningen. / HGL

Hans Lundahl, men ändå intet jag

• Frimurare och platschef, Visby - icke jag.
• Internet visionary, entrepreneur, Halmstad - icke jag, men (om jag mins rätt) vän på mitt förra Facebookkonto.
• Frikyrklig sångare eller predikant - icke jag.
• hittade ngn på mormonernas genealogi-site, var tydligen både man och sin egen hustru (eller så feltolkades ett gammalt arkiv-inlägg), född 1700-tal - icke jag.

Om ngn utifrån namnlikheten med frimuraren eller frikyrkomannen skulle sluta sig till att jag vore det ena eller andra deraf, vore det fel.

Likaså om ngn utifrån min stafning skulle sluta sig till att jag vore eller ansåge mig identisk med den i slutet af 1700-talet födde.

PS: en google på "Hans Georg Lundahl" (med citattecken) ger enbart siter der jag sjelf varit. På Zoltans blogg "Alltid Yrvaken" annonceras dock meddelanden der jag icke kommenterat, enbart för att i kanten af bloggen mitt namn annonceras på sednaste kommentarer-funktionen.

Dahlins ordbok (wikipedia-artikel, den enda jag redigerat på svenska)

Dahlins Ordbok
Svenska Wikipedia

allmänt
Lexikografiskt verk öfver svenska språket, c:a 1850.Titel: Ordbok öfver svenska språket, författare: DAHLIN, A. F.

stafningen i denna ordbok
V-ljudet stafvas ännu v/hv, f, fv beroende på plats i ordet och etymologie: "hvita vågtoppar äro hafvets helsning till landet" (hv-orden äro en kort lista i början af ord, bl a i de flesta frågeord, samt, efter sammansättningsledet e-, allmängiltiga pronomina som omskrifvas "som än": "ehvad som än mig händer"). Korta ä-ljudet skrifves vanligen med e, medan ä förekommer då etymologiskt samband föreligger med a, å eller långt ä, eller för att skilja från homonym med e: "Herr Henrik elskar äldre qvinnor än andra män" - äldre/ålder, än >< en, män/man. Eftersom kombinationen "je" oftast är kort, blir "je" tecken för j+ äfven långt ä-ljud: jest, tjenst, fjeder, jern men jägta/jaga. Kombinationen "kt" stafvas "gt" äfven i stammar med samband med g (väga-vigt), ej blott i ändelsen -igt. Participia praeteriti af svaga verba i neutrum och stammar på d i neutrum stafvas -dt: "kalladt", "rödt". Etymologien spelar stor roll, på grund af de etymologiskt motiverade stafningarne, t ex gräns (af slaviska granica), bättre (af båta).


Artikelns stafning återspeglar ordbokens egen, för att exemplifiera den.

annat märkligt
Brukade just ordet märkligt i betydelsen värdt att lägga märke till. Man hittar då och då betydelser som man icke kunnat förutse från ordens nuvarande bruk. Detta ord, orden derför och hvarför - betonade på andra stafvelsen och i betydelse lika med tyska dafür, wofür, medan moderna därför och varför stafvades derföre, hvarföre - och en hel del andra. Hvilken källa till äldre språkbruk möjligen är främsta° värdet för en nutida lingvist. Såvida man intet°° brukar den som källa till den gamla stafningen, förstås.

°"främsta" - af "fram"
°°Just det: "inte" är intet en negation oberoende af nekande pronomen med betydelsen ingenting, det är samma ord. Precis som "någe", "mycke" äro samma ord som något, mycket.

referenser
Referens i [1] och [2]