mercredi 12 mai 2010

Svar på feminist-argumenter ...

...tagna från ett meddelande på Annelis blogg



Källa till argumenterna (som kopieras hit också, ifall länken skulle sluta fungera).

  • En fri kvinna har en egen ekonomi. Har du inga egna pengar är du beroende av någon annans, simple as that. Du får grymt begränsat handlingsutrymme, kan inte köpa vad du vill eller göra vad du vill. Han har alltid sista ordet om er ekonomi. Våga inte komma med argumentet att du får hand om hushållskassan. Månadspeng ger man till tonåringar. Tonåringar är inte självbestämmande.


    Och att ha hand om hushållskassan är intet att ha månadspeng. Att ha hand om hushållskassan innebär att mannen afstår från sjelfbestämmande öfver sin lön. Tonåringars månadspeng är ngt annat, det är icke förälders eller föräldrars (samlade) hela lön.

  • En bra mamma begränsar inte pappan som förälder. Medan ett föräldraskap där den ena föräldern jobbar heltid från början och den andra är hemma på heltid definitivt leder till obalans. En bra pappa kan ta hand om sina barn. Som om han kommer att lära sig det om du alltid finns där som primär förälder.


    En vanlig rôle-fördelning är: att taga hand om småbarn och tålmodigt lära dem prata är mammas, storasystrars, farmödrars, mormödrars, fastrars och mostrars jobb, medan pappas handlar om att föra vidare mer yrkesrelaterade saker (JRRT var filolog, det blef Christopher Tolkien med).

  • Lyckliga barn umgås med andra barn. Det är sjukt svårt för ungar att lära sig sociala sammanhang om de inte får umgås med andra barn och leka utvecklande lekar. Mammas knä och lillasyster är inte ett fullgott substitut för en dagisgrupp.


    Andra barn är intet alltid andras barn. Och så fins det kusiner och nästkusiner. Pratet om "utvecklande lekar" är ett af dessa politiskt korrekta mycket störande "vi i vår expert-groupe, vi veta bäst för alla er andra" och pratet om att lära sig sociala sammanhang detyder i det ljuset bara "lära sig sociala sammanhang som vi i vår expert-corps finna det bäst för resten af er". En dagisgroupe är inget bra surrogat för en stor syskonskara.

  • Samhället tjänar på att du jobbar. Varför försöker alla länder minska arbetslösheten och få ut befolkningen i sysselsättning? För att de tjänar på det. Mer pengar till Sverige leder till bättre välfärd.


    Samhället som skattebetalare (och alla andra) eller som skattebaserade verksamheter? Hemma-mammor med makar med heltidslön böra ej bero på socialstöd. I så fall äro lönerna för låga. Feminism innebär rundgång: fru X jobbar för att betala skatt för att fröken Y skall taga hand om fru X fåtaliga barn tillsammans med andra för billig peng, för att fru X dels som jobbande har för få egna barn för att syskonskaran skall vara utvecklande, dels känner sig omyndigförklarad, och dessutom har en man hvars lön är otillräcklig, medan fröken Ys bror eller farbror kanske är arbetsgifvare. Helst intet åt herr X, för då blir skojeriet mot den arbetande klassen för uppenbart.

  • Du tjänar på att du jobbar. Du får en mer stimulerande vardag, arbetskamrater och framför allt lön, pension, yrkeslivserfarenhet. När er relation tar slut efter ett par år tillsammans kan du försörja dina barn på egen hand. När du går i pension har du pengar att leva på.


    Hvilken dyster syn på relationer! Och hvilket dystert sätt att taga vara på dem. Jo då, när qvinnans erfarenhet icke öfverlappar med och upphöger mannens om de gemensamma egna barnen, men bara är utanför som i ett annat yrke, så bli relationerna sårbarare. Och "pengar att lefva på" gäller kanske högre medelklass och öfverklass, men knappast dem som tio femton år efter pension hamna på ställen der de få se andra åldringar (hvilken pendang till "andra småbarn" i dagisgrouppen, i båda fall kräfs hårdt pli från personalens sida "för att det skall fungera") dag ut och dag in, afskuren från famillen, utom då de komma på besök. Ett arbete är intet nödvändigtvis mer stimulerande som hvardag än att taga hand om egna flera barn, och arbetskamrater är inget substitut för eget kött och blod.


Hans-Georg Lundahl
Buffon/Paris V
12/V/A. D. 2010

Aucun commentaire: