Hristos a înviat, adeverat a înviat!
Le Christ est résuscité, en vérité il est résuscité!
Christ is risen, he is truly risen!
Kristus är uppstånden, han är sannerligen uppstånden!
Χριστὸς ἀνέστη! Ἀληθῶς ἀνέστη!
C'est aussi le jour de St Jacques de Zébédée, dont G fE le Chem1 en 2004.
mercredi 30 avril 2008
Lily? Me? Thanx!
|
You Are Chinese Checkers |
 You live a hyper, fast paced life. You rarely ever slow down. You are good at juggling many things at once. You are the ultimate multi-tasker. You enjoy being in a group - in fact the bigger the group, the better. You are an enthusiastic competitor, and you can be a little ruthless when you play games. |
You Are Dusk |
 You are a naturally idealistic and creative person. You look forward to nights where everything is possible. You spend most of your energy on play. Work is okay, but the true you emerges after the work day is done. You're an offbeat type that doesn't like rules or schedules. Life's too short to waste at a desk in a cube. Whether you spend your night socializing or working on side projects, you like that your time is yours. |
mardi 29 avril 2008
Penser n'est pas tristesse
Penser n'est pas
tristesse
à part le cas
que triste
Le thème - ou sur
détresse
Dont on est sur
la piste.
Veiller n'est pas
angoisse
A part le cas
amère
Qu'on n'aie pas pu
- hélas, hein? -
Le bien voulu
parfaire.
Marcher n'est pas
la fuite
A part le cas
Des patients
De la psychiatrie.
Ecrire bien
n'abrite
En rien de rien
Les conséquents
D'une mélancholie.
Citation de Marcel Cohen, commentaire
Après des commentaires âpres sur la psychiatrie, y compris jusqu'en contexte ecclésiastique, je me plaîs de lire un peu Marcel Cohen:
Un Ostrogoth cultivé comme le référendaire de Théodéric, Cyprianus, a trois langues et quatre écritures: le grec et le latin pour la science, les lettres, le droit, l'administration; le gothique avec les runes pour les tombes de la famille, ses armes, peut-être sa correspondence privée avec les compatriotes; son alphabet national pour la religion. Les Ostrogoths cultivés devaient être rares!*
Mais pourquoi? Pour un bilingue d'enfance c'est facile d'apprendre encore d'avantage des langues, de devenir quadrilingues et octolingues.** Ce sont les monoglottes jusqu'à la puberté qui ont mal à devenir polyglottes.
*Histoire et l'Art de l'écriture, Marcel Cohen, éditions R Laffont, S.A., Paris 205 , pp. 696 &s.
**on se demande biensur comment un bilingue devient des quadrilingues et octolingues
Temps des pervers ... ce n'était pas le moyen âge
Pour rappeler: Caligula et Néron étaient avant St Constantin le Grand. Avant le moyen âge, alors. Marquis de Sade, c'était les Lumières - après ce qu'on appelle communément le moyen âge. Dutroux, Fourniret, le meurtrier de la suédoise Susanna, le meurtrier de l'enfant de cinq, de Madison donc, Priklopil et l'autre séquestrateur, c'est aujourd'hui. Il faut admettre, Gilles de Rais et les Templiers avec leur initiation blasphème (admis même dehors de la France, même sans tortures) c'était le moyen âge - mais les Templiers n'ont pas admis sodomie sauf sous torture, et ils se sont repentis de leur admission après les tortures. Le moyen âge était comparativement sain en matière morale.
Julien Carillo se trouve devant le tribunal en "camisole chimique". Le psychiatre assure que ça lui n'enlève en rien ses capacités intellectuelles. Comme si elles étaient tout ce qui comptait dans un procès! Un peu plus tard le journaliste note avec - je le soupçonne - un frisson d'horreur et de dégout que l'accusé ne montre pas d'émotion. Comment montrer d'émotion, même humaine, même normale quand on se trouve "en camisole chimique" ce qu'enlève notamment les émotions? Un homme ou une femme en camisole chimique excite normalement l'une ou l'autre des deux émotions de dégout et de pitié - ou les deux à la fois. Il se trouve déhumanisé. Le journaliste ne dit pas - a-t-il même demandé? - depuis combien de temps Julien Carillo se trouve en camisole chimique. Je vous assure que l'expérience est suffisamment dégoutant pour que le concerné soit capable de s'adonner aux émotions normales. Vous pouvez demander à un bourré qui vomit d'être désolé pour avoir bu, mais comment faites vous pour le reprocher et lui demander les regrèts, si c'est vous qui provoquez les vomissements?
On se demande si Julien Carillo avait été le victime de la psychiatrie avant de commettre son crime. Pour Fourniret c'est un fait connu.
Il y a des voix qui denoncent les individus comme source des perversités. Soit, mais la société humaine est faite précisement d'individus qui sont autant des sources potentielles de perversité. Les juges, les journalistes, les psychiatres n'en font pas exception. Le psychiatre qui se vante d'avoir laissé à un homme accusé ses capacités intellectuelles tout en mettant les capacités émotionnelles en "camisole chimique" semble pas en faire exception.
Aux moyen âge il y avait deux autres options pour les violateurs que de rester en vie et captivité sous surveillance étroite: le pardon et la peine capitale. En fait les peines pour viol étaient très variables, probablement en fonction de la possibilité ou pas que dans la société se trouve des femmes moches et prudes pour qui un viol était un plaisir sans culpabilité. L'église occidentale prévoyait l'excommunication, la déchéance à vie de tout honneur, le devoir de payer un dot convenable, le devoir de marier la victime si elle pardonnait et voulait avoir le perpétreur. Le violateur avait en quelques endroits l'espoir d'un petit bonheur familial. Il avait dans quelques endroits aussi la peur de la peine capitale. Il n'avait pas l'assurance d'une camisole chimique pour très longtemps ou à vie, et des histoires comme on vient de voire ... ben, lisez les chroniques, les cruautés étaient un peu plus purs que ça. Parce qu'on se rappelait que les médecins sont des hommes comme les autres, et qu'ils ne sont pas les experts en morale et que les princes ou justiciers peuvent être criminels. Et qu'il y a un Dieu au dessus de la société comme des individus, un Dieu que s'est fait homme, qui a souffert la croix sous Ponce Pilate, comme un criminel, et qu'un criminel était un des peu d'en admettre l'innocence; et qu'il est ressuscité le troisième jour selon les écritures.
Hans Lundahl
Mardi Radieux
16/29 avril 2008
lundi 28 avril 2008
Eight years stolen ... and how many more?
Read this.
Hans Lundahl
Radious Monday,
15/28 April 2008
Aix en Provence
How many more years will be stolen by psychiatrists watching closely over her? They are too much Priklopil to me, and they might well be that to her as well. Unless she thinks that an insult to his memory. Loving one's enemy is an enigma of grace. It is not a disease. Sorrowing for someone who hurt you and then got hurt himself is charity, not pathology.
Speculating over whether someone "lives on planet normal" or "some other universe", whether someone has his own mental age or above or below is nasty curiosity and a nasty way of exercising social power in the name of "caring for".
Speculating over whether someone "lives on planet normal" or "some other universe", whether someone has his own mental age or above or below is nasty curiosity and a nasty way of exercising social power in the name of "caring for".
Hans Lundahl
Radious Monday,
15/28 April 2008
Aix en Provence
Hristos a înviat, mais comment va notre évêque?
Quelques mots de sa pastorale paschale me troublaient de façon de m'empêcher même de faire la confession de foi en communion avec lui et les prêtres et fidèles en communion avec lui. Je l'ai retrouvé par internet, sur le site de la métropolie Roumaine.
C'est tout à fait vrai. Ce n'est pas pour plaisir que le bon Dieu aie choisie de nous sauver sur la croix douloureuse.
Comment veut il entendre le ou qui suit? Est-ce qu'il pense de la jalousie, de l'envie, de la colère ou de la haine comme "les maladies", qu'il avait évoqué? Malheureusement ça se peut entendre d'une autre façon, comme si les maladies de l'âme étaient autre chose que les vices capitaux et leurs exaggérations. Surtout qu'il y a quoique rarement des vrais maladies mentales, comme l'aliénation, le délire - qui passe après la fièvre ou excitation ou l'intoxication, la furie engendré par fixation dans une passion, la démence - celle-ci encore par age infantile, qui passe, par syndrome de Down ou par syndrome d'Alzheimer. Comme si par "maladies" de l'âme il entendrait les choses cités par les psychiatres, qui surdiagnosent peut-être même ces états et qui y assimilent des états moraux. Ou, comme si en entendant les maladies de l'âme (ceux qui sont suffisamment communs pour être cités avec les maladies des corps) comme les vices, il serait d'accord avec les psychiatres qu'il soient à soigner comme maladies qui se soignent par les médecins: qu'il soit à eux de diagnosticer jalousies, envies, colères, haines et de les traiter, et pas aux prêtres. Et ça n'est pas dans le crédo.
Hans Lundahl
Aix en Provence
Lundi Radieux
15/28 avril 2008
"Avec tout cela, nous mêmes faisons souffrir nos frères, nous blessant réciproquement, en médisant, en nous offensant, en nous mentant, en nous faisant la guerre, en nous haïssant, en nous trahissant en vue d’un gain financier, en nous troublant les uns les autres. Même si nous avons connu et connaissons encore la souffrance, nous nous faisons souffrir les uns les autres."
C'est tout à fait vrai. Ce n'est pas pour plaisir que le bon Dieu aie choisie de nous sauver sur la croix douloureuse.
"Nous souffrons aussi à cause de nos désirs qui ne s’accomplissent pas selon notre volonté, à cause des maladies de l’âme qui nous tourmentent, ou à cause de la jalousie, de l’envie, de la colère, ou de la haine envers les autres. Tout en nous peut être cause de souffrance. Beaucoup d’entre nous sont éprouvés par des maladies de toutes sortes, les maladies de l’âme allant souvent de pair avec les maladies du corps." (mon emphase)
Comment veut il entendre le ou qui suit? Est-ce qu'il pense de la jalousie, de l'envie, de la colère ou de la haine comme "les maladies", qu'il avait évoqué? Malheureusement ça se peut entendre d'une autre façon, comme si les maladies de l'âme étaient autre chose que les vices capitaux et leurs exaggérations. Surtout qu'il y a quoique rarement des vrais maladies mentales, comme l'aliénation, le délire - qui passe après la fièvre ou excitation ou l'intoxication, la furie engendré par fixation dans une passion, la démence - celle-ci encore par age infantile, qui passe, par syndrome de Down ou par syndrome d'Alzheimer. Comme si par "maladies" de l'âme il entendrait les choses cités par les psychiatres, qui surdiagnosent peut-être même ces états et qui y assimilent des états moraux. Ou, comme si en entendant les maladies de l'âme (ceux qui sont suffisamment communs pour être cités avec les maladies des corps) comme les vices, il serait d'accord avec les psychiatres qu'il soient à soigner comme maladies qui se soignent par les médecins: qu'il soit à eux de diagnosticer jalousies, envies, colères, haines et de les traiter, et pas aux prêtres. Et ça n'est pas dans le crédo.
Hans Lundahl
Aix en Provence
Lundi Radieux
15/28 avril 2008
PS: Je regarde la juxtaposition de deux phrases un peu plus près:
"Nous souffrons aussi à cause de nos désirs qui ne s’accomplissent pas selon notre volonté, à cause des maladies de l’âme qui nous tourmentent,"
et je me demande, s'il veut dire que certains sont malades dans l'âme à cause précisement des désirs qui s'accomplissent pas selon leur volonté (j'espère qu'il n'aie pas pensé à moi, faudra-t-il le soupçonner?). Mais certains voient leurs désirs voués à l'échec précisemment parce qu'ils sont soumis à des surveillances de la psychiatrie qui a décidé en avance que tel ou tel désir est impossible et malsain par irréalisme ou malsain d'autre manière, et qui voient, fois après fois, années après années, chaque démarche selon leurs désirs annéanti par tel ou tel dérive sécuritaire ou responsabilitaire de la psychiatrie. À chaque démarche individuelle ils sont formellement libres, mais comme des enfants qui doivent beaucoup insister pour chaque petit démarche. Comme conséquence ils ne sont pas tout à fait libres socialement dans l'ensemble, ils sont comme des esclaves, empêchés de chaque cours de poursuites qui déplaît leurs maîtres. Des adultes qu'on traite en enfants, quoi! Ça ne peut pas ne pas provoquer de la colère et de la haine. Ça ne peut pas ne pas être la cause pourquoi tant d'ados aujourd'hui vont mal. Et le communisme excelle dans ce jeu là.
samedi 26 avril 2008
jeudi 24 avril 2008
Otra vez, Thor Heyerdahl (y otros viajeros)
Un otro aficionado de Thor Heyerdahl me contactó para donar su blog. Clicar en la tilde o en la palabra "blog". O en el margen de izquierda, Grandes Viajeros. Puede añadirse que Thor Heyerdahl nació un 6 de octubre, como cuando llegué a Santiago, y que hizo el viaje Kon Tiki en 1947, cuando nació mi madre.
When in Rome 1986 just before Pentecost
... I saw the tomb of this man in St Peter's Cathedral:
Prince Henry Benedict Stuart, Duke of York and brother of Bonnie Prince Charlie, later became Cardinal-bishop of Ostia and Velletri and of Frascati, Dean of the Sacred College of Cardinals, Vice-Chancellor of the Holy Roman Church and, de jure, King Henry IX of England, I of Scotland and Ireland and King of France. He was very nearly elected Pope in the Conclave of 1800 so that he would then have been both Pope and King of England. He died 13 July 1807, just after the fall of the Holy Roman Empire, so that 2007 is the bicentenary of his death.
This is taken from the blog Roman Christendom. It shows in left margin. As for "and King of France" I will ask. I had no idea, and as far as I knew the Bourbon dynasty was not exstinct at the time. I got an answer on comments for this message.
mercredi 23 avril 2008
Dear St George
When I was chrismated, I thought I ought to have only one name, and I kept Hans, that is John, because of my affection for the beloved disciple, St John the Theologian, not out of disaffection for you or St Michael!
Today the Prologue from Ohrid gives your life, I do not know if the same link will work tomorrow. If not, it will give some other saint.
Today the Prologue from Ohrid gives your life, I do not know if the same link will work tomorrow. If not, it will give some other saint.
"Grymt att förbjuda kondomer" (klicka titel)
På bloggen Catholic Renewal. På Pekkas blogg kom jag in på annat sexualethiskt thema, Äktenskapsålder, minimal.
mardi 22 avril 2008
Speciations observed - but not in mammals.
Talkorigins claims speciation has been observed ... in plants and invertabrates. Exactly not in mammals who are exactly the type of animals where polyploidy is excluded. One event includes a diploid variety having as many chromosomes as a tetraploid would have - but noone observed it becoming diploid. The botanist found the new species among his plants:
5.1.1.1 Evening Primrose (Oenothera gigas)
While studying the genetics of the evening primrose, Oenothera lamarckiana, de Vries (1905) found an unusual variant among his plants. O. lamarckiana has a chromosome number of 2N = 14. The variant had a chromosome number of 2N = 28. He found that he was unable to breed this variant with O. lamarckiana. He named this new species O. gigas.
If he found it, how can he be sure it was offspring of his previously studied plants? Because, you see, if the new chromosome number had been not 2n=28, but 4n=28, it would have been a very simple case of polyploidy. Here the question is: how did the 28 start out as 4*7 and end up as 2*14? Also, it is not specified (ha ha) if he could breed Oenothera gigas at all. There is of course cloning ...
As for diverse chromosome numbers (a k a karyotypes) in mice, they do not make different species, it seems. Do not ask me when and where Mus musculus domesticus with 2n=40 and such with 2n=22 have crossbred, but they count as same species, hence they have the same Latin name. A new chromosomal race of the house mouse, Mus musculus domesticus ...
A want-to-read: creationist Jack Cuozzo's book about Neanderthal man.
Back to Update on Chromosome numbers which forms part of anti-Darwinism series (other issues top links).
Pekkas blogg: "Universums ålder enligt koranen" (klicka titel)
Välkomna att läsa mina kommentarer på en annans blogg (ej personlig, utan vetenskaplig/vetenskapstheoretisk), liksom "förvillade-baptister-vädjar-till..." (samma blogg)der jag kommer in som kommentar 16-18.
lundi 21 avril 2008
REFLEKTION OM SKOLPLIGT
OM SKOLPLIGT SOM NÖDLÖSNING FRAMBRINGAD AF INDUSTRIALISMENS AVIGSIDOR - OCH DESS USELHET
Reflexion: 1 Skolpligt är en frukt af industrialismen. Denna inför dels arbetsförhållanden, der alla arbetsuppgifter äro lika tunga, för tunga för barn, dels der desålunda icke sysselsatta barnen skulle ha tråkigt, vara i vägen och riskera skada sig. Detta innebär att många barn icke kunna vara hos sina föräldrar då dessa arbeta (i början af industrialismen voro mäns löner så låga att hemmafruar blefvo ekonomiskt ohållbara för många familler), att de alltså måste vara antingen ensamma eller med andra barn och detta sednare antingen utan vuxna eller med främmande vuxna. Att de välja ensamhet är sällsynt, att de tillses af en främmande vuxen med föräldrarnes förtroende är kanske bättre än att de leka tillsammans helt utan tillsyn och utan tillfälle att mottaga traditioner från de vuxna.
2 Men hvilka traditioner skola de mottaga? Arbetets traditioner i jordbruk och handtverk ha ju med industrialismen försvunnit ur föräldrarnes lif, och hvilken nytta kunna barnen hoppas ha af att lära dem, då de troligen ärfva föräldrarnes ställning, alltså heller icke bli jordbrukare eller handtverkare? Och militära traditioner önska väl knappast fabrikanterna tillåta arbetarebarn att tillägna sig - skolpligten har nemligen införts der fabrikanterna ha magten att förbjuda detta. Hvad för traditioner funnos då qvar att meddela barnen? Jo, intellektuel. Genom att före skolpligtens införande taga bort arbetets traditioner och genom att samtidigt vilja förebygga att de efter dess införande skulle konfronteras med militärt bevandrade arbetarebarn, ha fabrikanterna kommit att välja att gifva arbetarebarn del af intellektuel tradition. Alltså måste arbetarebarn läsa Aristoteles!
3 Men det vilja icke fabrikanterna: de ha icke läst Aristoteles, ty om de gjort det skulle de vetat att girighet är en onaturlig synd som i onödan förökade antalet saker i förhållande till menniskans behof, och om de ändå valt girigheten, skulle de i hvart fall icke önska att arbetarebarnen finge tillfälle att så enkelt och sjelfklart fördöma fabrikanterna - och då de icke läst och lärt af Aristoteles, antingen veta de hvem Stagyriten är, och vilja ej unna arbetarebarn intellektuel öfverlägsenhet öfver sig sjelfva, ellerveta de det icke och kunna dermed heller icke sätta Platons både skarpaste och sjelfständigaste lärjunge på arbetarebarns skolschema. Således kommo fabrikanterna, med skolpligtens införande, att stympa den intellektuella traditionen för sina ologiska, motsägande syften.
4 Nu invänder någon, att de i hvart fall kunde få lära sig religionen, denna är ju en fullödig intellektuel tradition! Ack, det beror på hvilken religion! Visst få skolbarn sig till lifs Lifvets Ord, icke blott för sjelens eviga frelsning utan äfven förförnuftets perfektaste verksamhet i tiden, om de nemligen gå i skolan hos benediktiner, franciskaner, dominikaner eller jesuiter (sådana dessa ordnar varit århundraden igenom), men i fabrikanternas och skolpligtens hemland (näst efter norra grannlandet) funnos icke dessa ordnar: katholska prester hade i det demokratiska England mycket strengt (än strängare i norra grannlandet) förbjudits att frelsa sjelar, medan samma myndigheter hade tillåtit eller rentaf uppmuntrat fabrikanter att ruinera handtverkare.
5 Men tänk om skolpligten nu hade kommit från de katholska länderna och icke från England (och dess norra granland)? Skolpligt kan icke vara en katholsk uppfinning, ty katholiker veta att barnens fostran ärföräldrarnes ansvar och hindra ej - om de icke drifvas dertill af konkurrens eller intriger från England (och Skottland) - föräldrarne att taga detta ansvar, som Englands (och Skottlands) fabrikanter, enligt det i början sagda, göra.
6 Således stå mot hvarandra två skolformer: i den äldre, katholska skolan fingo frivilliga elever lära både den sanna religionen, med en kathekes de ej behöfva skämmas för, och, om de fortsätta tillräckligt länge, Aristoteles; i fabriaknternas skola fingo tvångskommenderade elever lära litet och förfalskadt af religion, icke dugligt att frelsa sjelen med, och ingen filosofi.
7 Fabrikanterna hade alltså förderfvat skolan som de tvingade barnen till och de förderfvade den än mer genom detta tvång. Barn, som icke blott möjligen voro olämpliga mottagare af intellektuel tradition utan framför allt helt säkert ovilliga sådana, kunde helt naturligt föga lockas ändra uppfattning af den stympade kunskap som bjöds: och derföre antingen så måste de hållas i schack, så att de ej störde lektionerna, hvilket ej skedde utan våld; eller så måste till deras ointresse anpassas undervisningen hvilken derigenom ytterligare stympas, såsom sker nu - och om detta icke räcker plockas störiga elever numera ut till att observeras och behandlas, läs: missförstås och misshandlas, af barn- och ungdomspsykiatriker!
8 Sammanfattningsvis kan sägas: vi ha nu sett att ochhvarföre skolpligten är en frukt af fabrikanternas ambitioner och huru den är: den är en bitter frukt och industrialismen som burit den är ett bittert träd. Kan något rent praktiskt göras åt detta elände?
I DER NÖDEN ICKE FÖRELIGGER...
I:1 För det första är skolpligten en nödlösning, och der nöden upphör, om än ersatt af en annan slags nöd, upphör den moraliska giltigheten af nödfallsåtgerden. Der således faderns lön räcker och modern är hemma och kan passa barnen, råder icke den nöd som framtvingat skolpligten och är denna således onödig.
I:2 Der vidare äldre slägtingar kunna passa de minderåriga, råder icke denna nöd som framtvingat skolpligten och är denna således onödig.
I:3 Der vidare vissa barn föredraga att ensamma vandra i skogen, läsa hemma eller på bibliothek, promenera fridsamt bland stadens vackra monument, begifva sig på pilgrimsfärd eller äfventyr eller tiggarevadring med eller utan föräldrarnes tillåtelse, der råder icke den nöd som framtvingat skolpligt och der borde icke heller skolpligt råda. Detsamma kan sägas om två eller tre barn i sällskap göra så.
I:4 Äro barnen fyra eller fler i en syskonskara brukar något barn vara tolf eller äldre och kunnataga auktoritet öfver de andra: och icke heller der råder den nös om framtvingat skolpligt, icke heller der borde skolpligt råda.
I:5 Är förälder hemma genom ledighet, arbetslöshet, pension eller sjukledighet, också falsk sådan på grund af bakfylla, äro barnen icke utan tillsyn och kunna de dessutom glädja, hedra och hjelpa sina föräldrar genom att stanna hemma från skolan, hvarigenom icke blott ej den nöd råder, som motiverat skolpligten, utan denna dessutom blir till förtryck mot hållandet af IV Budet, hvarföre i detta fall skolpligt absolut icke har rätt att råda!
I:6 Men studerar förälder på universitet och önskar taga med sitt barn för att detta skall få mera avancerad undervisning än i pligtskolan, vare sig detta är för enstaka dagar, eller för hela terminer eller för en hel afslutad utbildning, då råder icke blott ej den nöd hvarigenom skolpligt motiveras, utan det fins dessutom chans att öfvetreffa pligtskolans andra företräde, kunskapen, och skolpligt blefve i den situationen en isnkränkning af den intellektuella kunskapen, hvarföre i sådana fall skolpligt absolut ej bör råda.
I:7 Och har förälder möjlighet att medtaga barn till annan arbetsplats, äfven då upphäfs den nöd som varit vållande till skolpligt och äfven då ges chans till en bättre kunskap utan skolpligt, alltså upphäfs äfven då skolpligten de jure.
II DER NÖDLÖSNING VÅLLAR VÄRRE NÖD ÄN DEN AFHJELPER
II: För det andra upprepar jag att skolpligten är en nödfallsåtgerd, och der sjelfva nödfallsåtgerden ersätter den ursprungliga nöden med en likvärdig eller värre nöd, blifver nödfallsåtgerden omoralisk.
II:1 Den ursprungliga nöden bestod ju till en del i nöden att barn (sednare äfven arbetslös ungdom, men det är en annan sak) skulle drälla omkring i stora flockar utan vuxen herde och då vore det kanske bättre att de tillsågos af en främling för hvilken föräldrarne hyste förtroende. Men skolpligt kan vålla värre nöd än den ursprungliga helt enkelt genom attsätta många barn i händerna på vuxna främlingar för hvilka föräldrarne icke ha förtroende: detta är värre än om de drällde omkring utan tillsyn, ty det för dem längre bort från den tillsyn de borde ha: föräldrarnes. Derföre blir i sådant fall af skolpligt nöden värre af nödlösningen och dermed blir skolpligten omoralisk och dermed också juridiskt ogiltig.
II:2 Men föräldrarne äro enligt IV Budet representanter för Gud, det är Gud som först och främst äger tillsynen öfver barnen och Gud har blifvit menniska och denna gudamenniska, Jesus Kristus Vår Herre har uppenbarat för Apostlarne de gudomliga intressena och krafven angående barnen: LÅTEN BARNEN KOMMA TILL MIG OCH FÖRMENEN DEM ICKE; TY SÅDANA HÖRER GUDS RIKE TILL. SANNERLIGEN SÄGER JAG EDER: HWILKEN SOM ICKE MOTTAGER GUDS RIKE SÅSOM ETT BARN, HAN KOMMER ICKE IN. Och: OCH HWILKEN SOM FÖRFÖR EN AF DESSA SMÅ, FÖR HONOM VORE DET BÄTTRE, ATT EN QWARNSTEN LÄGGES OM HANS HALS OCH HAN KASTAS I HAFWET. Barnet tror på auktoritet och är generöst. Den som missbrukar denna auktoritetstro för att motverka tron på de auktoriteter - famillens och Kyrkans - som företräda och föra till Gud, eller frambringa tro på falska auktoriteter - falska vetenskapares, tyranniska myndigheters, förvridna ideella föreningars - som föra bort från Gud, eller för att afhålla från kristen dygd, eller för att förleda till synd eller till accepterande af synd, eller som gör något annat liknande, förgriper sig på Guds rättigheter öfver barnet. Der lärarne äro sådana, medför skolpligten definitivt en större nöd än den eventuelt afhjelper, och der är skolan ingen pligt.
II:3 I ett tredje fall föreligger också större nöd än skolpligten afser afhjelpa: om skolpligtig elev stör lektioner eller rent af mobbar lärare, likaså om han mobbar sina kamrater. Den menisnglöshet han då utsätter undervisningen för, den vantrifsel, djupa obehag eller renta förtviflan han utsätter sina medmenniskor för, den provokation, som i USA blifvit anledning - icke rättfärdig eller proportionnel anledning, men dock anledning - till massakrer på oskyldiga, den frestelse till feghet och medskuld sådana elever ge sina kamrater eller rent af lärare, allt detta är värre nöd för skolans öfriga deltagare, än den nöd dessa vanartiga eventuelt skulle lida om skolpligten icke gällde dem. Alltså äro de icke skolpligtiga utan böra afstängas från hvarje skola, der de uppföra sig så illa, först lektion för lektion, sedan dag för dag, sedan vecka för vecka eller två veckor i taget, och om det icke hjelper, permanent. Sedan få de söka sig till annan skola, om de vilja, från hvilken de likledes kunna fstängas om de icke bättra sig. Har någon afstängts från tre skolor, må ingen skola tvingas släppa in honom, ej heller må serskilda skolor öppnas för sådana elever, då sådana disciplinskolr skulle bli omenskliga. En sådan elev har, skamligen men oåterkalleligen, graduerat till lifvets skola. Om han icke kan lefva sjelfständigt och hederligt, bör han söka lefva hederligt i beroende af en tjenst, der han omges af tillräckligt många vuxna för att hålla honom i schack större delen af tiden, så att han så småningom kan vexa in i en vuxen gemenskap, både för lif och för arbete.
II:4 Äfven i ett fjerde fall är den nöd skolpligten vållar större än den, som den afhjelper: om ett barn plågas af sina kamrater genom mobbning eller rent af misshandel, om ett barn skanar sina kamraters tillgifvenhet och plågas af att skiljas från dem hvars tillgifvehet han har eller om ett barn icke begriper sig på skolemnena och plågas af att fråntas de sysslor han begroiper sig på - huru värdelösda de än må vara i pedagogers och likasinnades ögon - i alla dessa fall lider sådan skolpligtig större nöd än skolpligten afser att afhjelpa, i alla dessa fall är skolpligten skadlig, omoralisk och dermed juridiskt värdelös ur hvarje rättferdigt samhälles, regims, domarecorps', ordningsmagts och allmänhets synpunkt. Om skolemnena vållat honom svårighet, må skolan vädja till arbetsplatser att mottaga honom som en lärling, om gymnastiken vållar honom svårigheter, må han skickas på stärkande promenader, om han alltid bränner vid maten i skolköket, må han sättas att hugga ved till spisarne! Om religion, stånd och klass, intressen och seder skilja honom från kamraterna, må man tillse att han får studera med kamrater hvars religion, stånd och klass, intressen och seder öfverensstämma med hans egna! Eller må den mindre representerade religionen, ståndet, klassen, intressena och sederna energiskt och effektivt tagas i försvar af lärarne, såvida icke sådant försvar skulle vara skandalöst, d v s förföra till synd eller rent af affall från tron, eller till respekt för framgångsrik ohederlighet! Eller om dessa elever ej ha lust till nya försök med skolgång, låt dem slippa: jag höll på att säga "för Kristi barmhertighets skull" men jag kan lika gerna säga "af fruktan för Hans rättfärdiga vrede" - ty att plåga dessa barn med skolpligt är icke blott en synd mot kärleken utan en synd mot IV Budet!
II:4b Ett undantag vore om föräldern hade en ärbar ställning som sonen hade laglig pligt att ärfva och behöfde viss undervisning för att duga till, men äfven i detta fall vore man tvungen att ge upp försöken till denna undervisning, när och om det väl stode klart attman kämpade mot sjelfva naturen. Dessutom: i fall sonen hade utsigt att ärfva enärbar ställning af sin fader, torde denne ha råd till privatundervisning åt sin son och tillsynen torde definitivt icke vara något problem: alltså skulle icke heller då skolpligten gälla.
II: (allm) Observera att i de fall, då skolpligten medför värre nöd än den afhjelper, den icke ens kan motiveras med hänvisning till att den nöd skolpligt afhjelper, vare sig brist på tillsyn eller kunskap, icke afhjelpts på annat sätt. Det vore att - för ursäktandet af ett tyranniskt system - kalla den värre nöden för den mindre, den lindrigare nöden för den värre. Men dessutom låter sig den nöd skolpligten afser att afhjelpa ofta afhjelpa eller lindra på andra sätt, såsom framgår af de förut nämnda fall, då skolpligt icke obligerar just på grund af andra lösningar.
III NÖDFALLET ÄNDRAR EJ HVAD EN SKOLA BÖR VARA
III: För det tredje, äfven om skolpligten är en nödfallsåtgerd, bör skolan icke reduceras till att motsvara denna nöds kraf utan behålla sin ursprungliga qvalitet, den som den hade före pligtskolornas och skolreformeranas tid: den bör meddela kunskap: i den sanna religionen, den katholska, hvarhelst lärarne ha och eleverna vilja mottaga denna kunskap, i de fria konsterna grammatik, rhetorik, logik, arithmetik, musik, geometri och planär astronomi, i dessa konsters annex, såsom historia med öfrig allmänbildning, såsom litteratur, såsom poetik, poesie, filosofi, musikalisk komposition, perspektivteckning, planritning, menniskokroppens (och de vanligaste och ädlaste djurens) proportionslära; må omvexling beredas genom olika öfningsemnen, ej blott gymnastik och slöjd utan först och fremst sång, serskildt körsång, äfven musikinstrument, kunskap om militära ceremonier, såsom honneur och rätt bruk för fanan, för dess vördnadsfulla och korrekta handhafvande.
IV NÖDFALLET BEHÖFVER EJ VARA PERMANENT
IV: För det fjerde: när allt detta gjorts, visar det sig troligast att pligtskolan icke behöfs, utan att skolpligten utan någon saknad kan förpassas från den civiliserade verlden. En god skola lockar dem, som behöfva den - och de andre borde hellre utbildas till sina framtida yrken. Hos hvem, i vissa fall till och med i hvilket yrke, det torde vara fadernssak att afgöra. Och flickor borde utbildas hemma för att som fruar lefva hemma. Af hemmavarande mödrar.
V HVAD SOM BEHÖFS
V: Men, för det femte: för att uppnå alt detta fordras ihärdig kamp på många fronter af föräldrar, af barn i skolåldern (7.-12., hos män ev 14. födelsedagen), ungdom qvarhållen i skolor efter skolåldern och dem som visa dem trohet, mot dem som önska bibehålla pligtskolan:
V:1 Mot arbetsgifvare, som för egentligen oqvalificerade yrken fordra icke blott grundskoleutbildning - redan det en provokation - utan gymnasieutbildning, folkhögskoleutbildning, högskoleutbildning eller universitetsutbildning.
V:2 Mot fackföreningar som, lemnande sin egentliga uppgift att tillvarataga arbetarnes legitima intressen, kräfva viss (egentligen irrelevant) utbildning för att låta arbetsgifvare anställa.
V:3 Mot den offentliga sektorn.(se fotnot) Ty när män inom den privata sektorn betala skatt, hvad betala de då till?
V:4 Mot feminismen, hvars karriärqvinnor behöfva den offentliga sektorn för att icke behöfva stå vid spisen och föda barn - liksom omvändt den offentliga sektorn utbreder feminismen för att derigenom finna recruter till sin corps.
V:5 Mot alla attacker mot moderskap och barnafödande: malthusianer, som anse att barnen äro fler än som kunna födas, RFSU och RFSL som hylla hvar sin synd mot naturen, abortläkare och preventivmedelsrådgifvare och
V:6 - sist men icke minst: mot de partier, hvilka upprätthålla sådana galenskaper och det politiska system som ger dem magt.
Fotnot: med offentliga sektorn afses här den nyare och större delen af denna i egentlig mening. Att man betalar skatt till militär, förvaltning, domstolar och annan egentlig öfverhet (med för denna och alla nyttig infrastruktur, inklusive frivilliga skolor, inklusive bibliothek) är helt i linje med Romarebrefvets 13 kapitel. Det är skilnad mellan den öfverhet som är af Gud och ofvan definierade "offentliga sektor" (se det bibelkapitlet för att kolla om denna täcks af St Pauli inledningsord: mig synes icke så).
Reflexion: 1 Skolpligt är en frukt af industrialismen. Denna inför dels arbetsförhållanden, der alla arbetsuppgifter äro lika tunga, för tunga för barn, dels der desålunda icke sysselsatta barnen skulle ha tråkigt, vara i vägen och riskera skada sig. Detta innebär att många barn icke kunna vara hos sina föräldrar då dessa arbeta (i början af industrialismen voro mäns löner så låga att hemmafruar blefvo ekonomiskt ohållbara för många familler), att de alltså måste vara antingen ensamma eller med andra barn och detta sednare antingen utan vuxna eller med främmande vuxna. Att de välja ensamhet är sällsynt, att de tillses af en främmande vuxen med föräldrarnes förtroende är kanske bättre än att de leka tillsammans helt utan tillsyn och utan tillfälle att mottaga traditioner från de vuxna.
2 Men hvilka traditioner skola de mottaga? Arbetets traditioner i jordbruk och handtverk ha ju med industrialismen försvunnit ur föräldrarnes lif, och hvilken nytta kunna barnen hoppas ha af att lära dem, då de troligen ärfva föräldrarnes ställning, alltså heller icke bli jordbrukare eller handtverkare? Och militära traditioner önska väl knappast fabrikanterna tillåta arbetarebarn att tillägna sig - skolpligten har nemligen införts der fabrikanterna ha magten att förbjuda detta. Hvad för traditioner funnos då qvar att meddela barnen? Jo, intellektuel. Genom att före skolpligtens införande taga bort arbetets traditioner och genom att samtidigt vilja förebygga att de efter dess införande skulle konfronteras med militärt bevandrade arbetarebarn, ha fabrikanterna kommit att välja att gifva arbetarebarn del af intellektuel tradition. Alltså måste arbetarebarn läsa Aristoteles!
3 Men det vilja icke fabrikanterna: de ha icke läst Aristoteles, ty om de gjort det skulle de vetat att girighet är en onaturlig synd som i onödan förökade antalet saker i förhållande till menniskans behof, och om de ändå valt girigheten, skulle de i hvart fall icke önska att arbetarebarnen finge tillfälle att så enkelt och sjelfklart fördöma fabrikanterna - och då de icke läst och lärt af Aristoteles, antingen veta de hvem Stagyriten är, och vilja ej unna arbetarebarn intellektuel öfverlägsenhet öfver sig sjelfva, ellerveta de det icke och kunna dermed heller icke sätta Platons både skarpaste och sjelfständigaste lärjunge på arbetarebarns skolschema. Således kommo fabrikanterna, med skolpligtens införande, att stympa den intellektuella traditionen för sina ologiska, motsägande syften.
4 Nu invänder någon, att de i hvart fall kunde få lära sig religionen, denna är ju en fullödig intellektuel tradition! Ack, det beror på hvilken religion! Visst få skolbarn sig till lifs Lifvets Ord, icke blott för sjelens eviga frelsning utan äfven förförnuftets perfektaste verksamhet i tiden, om de nemligen gå i skolan hos benediktiner, franciskaner, dominikaner eller jesuiter (sådana dessa ordnar varit århundraden igenom), men i fabrikanternas och skolpligtens hemland (näst efter norra grannlandet) funnos icke dessa ordnar: katholska prester hade i det demokratiska England mycket strengt (än strängare i norra grannlandet) förbjudits att frelsa sjelar, medan samma myndigheter hade tillåtit eller rentaf uppmuntrat fabrikanter att ruinera handtverkare.
5 Men tänk om skolpligten nu hade kommit från de katholska länderna och icke från England (och dess norra granland)? Skolpligt kan icke vara en katholsk uppfinning, ty katholiker veta att barnens fostran ärföräldrarnes ansvar och hindra ej - om de icke drifvas dertill af konkurrens eller intriger från England (och Skottland) - föräldrarne att taga detta ansvar, som Englands (och Skottlands) fabrikanter, enligt det i början sagda, göra.
6 Således stå mot hvarandra två skolformer: i den äldre, katholska skolan fingo frivilliga elever lära både den sanna religionen, med en kathekes de ej behöfva skämmas för, och, om de fortsätta tillräckligt länge, Aristoteles; i fabriaknternas skola fingo tvångskommenderade elever lära litet och förfalskadt af religion, icke dugligt att frelsa sjelen med, och ingen filosofi.
7 Fabrikanterna hade alltså förderfvat skolan som de tvingade barnen till och de förderfvade den än mer genom detta tvång. Barn, som icke blott möjligen voro olämpliga mottagare af intellektuel tradition utan framför allt helt säkert ovilliga sådana, kunde helt naturligt föga lockas ändra uppfattning af den stympade kunskap som bjöds: och derföre antingen så måste de hållas i schack, så att de ej störde lektionerna, hvilket ej skedde utan våld; eller så måste till deras ointresse anpassas undervisningen hvilken derigenom ytterligare stympas, såsom sker nu - och om detta icke räcker plockas störiga elever numera ut till att observeras och behandlas, läs: missförstås och misshandlas, af barn- och ungdomspsykiatriker!
8 Sammanfattningsvis kan sägas: vi ha nu sett att ochhvarföre skolpligten är en frukt af fabrikanternas ambitioner och huru den är: den är en bitter frukt och industrialismen som burit den är ett bittert träd. Kan något rent praktiskt göras åt detta elände?
I DER NÖDEN ICKE FÖRELIGGER...
I:1 För det första är skolpligten en nödlösning, och der nöden upphör, om än ersatt af en annan slags nöd, upphör den moraliska giltigheten af nödfallsåtgerden. Der således faderns lön räcker och modern är hemma och kan passa barnen, råder icke den nöd som framtvingat skolpligten och är denna således onödig.
I:2 Der vidare äldre slägtingar kunna passa de minderåriga, råder icke denna nöd som framtvingat skolpligten och är denna således onödig.
I:3 Der vidare vissa barn föredraga att ensamma vandra i skogen, läsa hemma eller på bibliothek, promenera fridsamt bland stadens vackra monument, begifva sig på pilgrimsfärd eller äfventyr eller tiggarevadring med eller utan föräldrarnes tillåtelse, der råder icke den nöd som framtvingat skolpligt och der borde icke heller skolpligt råda. Detsamma kan sägas om två eller tre barn i sällskap göra så.
I:4 Äro barnen fyra eller fler i en syskonskara brukar något barn vara tolf eller äldre och kunnataga auktoritet öfver de andra: och icke heller der råder den nös om framtvingat skolpligt, icke heller der borde skolpligt råda.
I:5 Är förälder hemma genom ledighet, arbetslöshet, pension eller sjukledighet, också falsk sådan på grund af bakfylla, äro barnen icke utan tillsyn och kunna de dessutom glädja, hedra och hjelpa sina föräldrar genom att stanna hemma från skolan, hvarigenom icke blott ej den nöd råder, som motiverat skolpligten, utan denna dessutom blir till förtryck mot hållandet af IV Budet, hvarföre i detta fall skolpligt absolut icke har rätt att råda!
I:6 Men studerar förälder på universitet och önskar taga med sitt barn för att detta skall få mera avancerad undervisning än i pligtskolan, vare sig detta är för enstaka dagar, eller för hela terminer eller för en hel afslutad utbildning, då råder icke blott ej den nöd hvarigenom skolpligt motiveras, utan det fins dessutom chans att öfvetreffa pligtskolans andra företräde, kunskapen, och skolpligt blefve i den situationen en isnkränkning af den intellektuella kunskapen, hvarföre i sådana fall skolpligt absolut ej bör råda.
I:7 Och har förälder möjlighet att medtaga barn till annan arbetsplats, äfven då upphäfs den nöd som varit vållande till skolpligt och äfven då ges chans till en bättre kunskap utan skolpligt, alltså upphäfs äfven då skolpligten de jure.
II DER NÖDLÖSNING VÅLLAR VÄRRE NÖD ÄN DEN AFHJELPER
II: För det andra upprepar jag att skolpligten är en nödfallsåtgerd, och der sjelfva nödfallsåtgerden ersätter den ursprungliga nöden med en likvärdig eller värre nöd, blifver nödfallsåtgerden omoralisk.
II:1 Den ursprungliga nöden bestod ju till en del i nöden att barn (sednare äfven arbetslös ungdom, men det är en annan sak) skulle drälla omkring i stora flockar utan vuxen herde och då vore det kanske bättre att de tillsågos af en främling för hvilken föräldrarne hyste förtroende. Men skolpligt kan vålla värre nöd än den ursprungliga helt enkelt genom attsätta många barn i händerna på vuxna främlingar för hvilka föräldrarne icke ha förtroende: detta är värre än om de drällde omkring utan tillsyn, ty det för dem längre bort från den tillsyn de borde ha: föräldrarnes. Derföre blir i sådant fall af skolpligt nöden värre af nödlösningen och dermed blir skolpligten omoralisk och dermed också juridiskt ogiltig.
II:2 Men föräldrarne äro enligt IV Budet representanter för Gud, det är Gud som först och främst äger tillsynen öfver barnen och Gud har blifvit menniska och denna gudamenniska, Jesus Kristus Vår Herre har uppenbarat för Apostlarne de gudomliga intressena och krafven angående barnen: LÅTEN BARNEN KOMMA TILL MIG OCH FÖRMENEN DEM ICKE; TY SÅDANA HÖRER GUDS RIKE TILL. SANNERLIGEN SÄGER JAG EDER: HWILKEN SOM ICKE MOTTAGER GUDS RIKE SÅSOM ETT BARN, HAN KOMMER ICKE IN. Och: OCH HWILKEN SOM FÖRFÖR EN AF DESSA SMÅ, FÖR HONOM VORE DET BÄTTRE, ATT EN QWARNSTEN LÄGGES OM HANS HALS OCH HAN KASTAS I HAFWET. Barnet tror på auktoritet och är generöst. Den som missbrukar denna auktoritetstro för att motverka tron på de auktoriteter - famillens och Kyrkans - som företräda och föra till Gud, eller frambringa tro på falska auktoriteter - falska vetenskapares, tyranniska myndigheters, förvridna ideella föreningars - som föra bort från Gud, eller för att afhålla från kristen dygd, eller för att förleda till synd eller till accepterande af synd, eller som gör något annat liknande, förgriper sig på Guds rättigheter öfver barnet. Der lärarne äro sådana, medför skolpligten definitivt en större nöd än den eventuelt afhjelper, och der är skolan ingen pligt.
II:3 I ett tredje fall föreligger också större nöd än skolpligten afser afhjelpa: om skolpligtig elev stör lektioner eller rent af mobbar lärare, likaså om han mobbar sina kamrater. Den menisnglöshet han då utsätter undervisningen för, den vantrifsel, djupa obehag eller renta förtviflan han utsätter sina medmenniskor för, den provokation, som i USA blifvit anledning - icke rättfärdig eller proportionnel anledning, men dock anledning - till massakrer på oskyldiga, den frestelse till feghet och medskuld sådana elever ge sina kamrater eller rent af lärare, allt detta är värre nöd för skolans öfriga deltagare, än den nöd dessa vanartiga eventuelt skulle lida om skolpligten icke gällde dem. Alltså äro de icke skolpligtiga utan böra afstängas från hvarje skola, der de uppföra sig så illa, först lektion för lektion, sedan dag för dag, sedan vecka för vecka eller två veckor i taget, och om det icke hjelper, permanent. Sedan få de söka sig till annan skola, om de vilja, från hvilken de likledes kunna fstängas om de icke bättra sig. Har någon afstängts från tre skolor, må ingen skola tvingas släppa in honom, ej heller må serskilda skolor öppnas för sådana elever, då sådana disciplinskolr skulle bli omenskliga. En sådan elev har, skamligen men oåterkalleligen, graduerat till lifvets skola. Om han icke kan lefva sjelfständigt och hederligt, bör han söka lefva hederligt i beroende af en tjenst, der han omges af tillräckligt många vuxna för att hålla honom i schack större delen af tiden, så att han så småningom kan vexa in i en vuxen gemenskap, både för lif och för arbete.
II:4 Äfven i ett fjerde fall är den nöd skolpligten vållar större än den, som den afhjelper: om ett barn plågas af sina kamrater genom mobbning eller rent af misshandel, om ett barn skanar sina kamraters tillgifvenhet och plågas af att skiljas från dem hvars tillgifvehet han har eller om ett barn icke begriper sig på skolemnena och plågas af att fråntas de sysslor han begroiper sig på - huru värdelösda de än må vara i pedagogers och likasinnades ögon - i alla dessa fall lider sådan skolpligtig större nöd än skolpligten afser att afhjelpa, i alla dessa fall är skolpligten skadlig, omoralisk och dermed juridiskt värdelös ur hvarje rättferdigt samhälles, regims, domarecorps', ordningsmagts och allmänhets synpunkt. Om skolemnena vållat honom svårighet, må skolan vädja till arbetsplatser att mottaga honom som en lärling, om gymnastiken vållar honom svårigheter, må han skickas på stärkande promenader, om han alltid bränner vid maten i skolköket, må han sättas att hugga ved till spisarne! Om religion, stånd och klass, intressen och seder skilja honom från kamraterna, må man tillse att han får studera med kamrater hvars religion, stånd och klass, intressen och seder öfverensstämma med hans egna! Eller må den mindre representerade religionen, ståndet, klassen, intressena och sederna energiskt och effektivt tagas i försvar af lärarne, såvida icke sådant försvar skulle vara skandalöst, d v s förföra till synd eller rent af affall från tron, eller till respekt för framgångsrik ohederlighet! Eller om dessa elever ej ha lust till nya försök med skolgång, låt dem slippa: jag höll på att säga "för Kristi barmhertighets skull" men jag kan lika gerna säga "af fruktan för Hans rättfärdiga vrede" - ty att plåga dessa barn med skolpligt är icke blott en synd mot kärleken utan en synd mot IV Budet!
II:4b Ett undantag vore om föräldern hade en ärbar ställning som sonen hade laglig pligt att ärfva och behöfde viss undervisning för att duga till, men äfven i detta fall vore man tvungen att ge upp försöken till denna undervisning, när och om det väl stode klart attman kämpade mot sjelfva naturen. Dessutom: i fall sonen hade utsigt att ärfva enärbar ställning af sin fader, torde denne ha råd till privatundervisning åt sin son och tillsynen torde definitivt icke vara något problem: alltså skulle icke heller då skolpligten gälla.
II: (allm) Observera att i de fall, då skolpligten medför värre nöd än den afhjelper, den icke ens kan motiveras med hänvisning till att den nöd skolpligt afhjelper, vare sig brist på tillsyn eller kunskap, icke afhjelpts på annat sätt. Det vore att - för ursäktandet af ett tyranniskt system - kalla den värre nöden för den mindre, den lindrigare nöden för den värre. Men dessutom låter sig den nöd skolpligten afser att afhjelpa ofta afhjelpa eller lindra på andra sätt, såsom framgår af de förut nämnda fall, då skolpligt icke obligerar just på grund af andra lösningar.
III NÖDFALLET ÄNDRAR EJ HVAD EN SKOLA BÖR VARA
III: För det tredje, äfven om skolpligten är en nödfallsåtgerd, bör skolan icke reduceras till att motsvara denna nöds kraf utan behålla sin ursprungliga qvalitet, den som den hade före pligtskolornas och skolreformeranas tid: den bör meddela kunskap: i den sanna religionen, den katholska, hvarhelst lärarne ha och eleverna vilja mottaga denna kunskap, i de fria konsterna grammatik, rhetorik, logik, arithmetik, musik, geometri och planär astronomi, i dessa konsters annex, såsom historia med öfrig allmänbildning, såsom litteratur, såsom poetik, poesie, filosofi, musikalisk komposition, perspektivteckning, planritning, menniskokroppens (och de vanligaste och ädlaste djurens) proportionslära; må omvexling beredas genom olika öfningsemnen, ej blott gymnastik och slöjd utan först och fremst sång, serskildt körsång, äfven musikinstrument, kunskap om militära ceremonier, såsom honneur och rätt bruk för fanan, för dess vördnadsfulla och korrekta handhafvande.
IV NÖDFALLET BEHÖFVER EJ VARA PERMANENT
IV: För det fjerde: när allt detta gjorts, visar det sig troligast att pligtskolan icke behöfs, utan att skolpligten utan någon saknad kan förpassas från den civiliserade verlden. En god skola lockar dem, som behöfva den - och de andre borde hellre utbildas till sina framtida yrken. Hos hvem, i vissa fall till och med i hvilket yrke, det torde vara fadernssak att afgöra. Och flickor borde utbildas hemma för att som fruar lefva hemma. Af hemmavarande mödrar.
V HVAD SOM BEHÖFS
V: Men, för det femte: för att uppnå alt detta fordras ihärdig kamp på många fronter af föräldrar, af barn i skolåldern (7.-12., hos män ev 14. födelsedagen), ungdom qvarhållen i skolor efter skolåldern och dem som visa dem trohet, mot dem som önska bibehålla pligtskolan:
V:1 Mot arbetsgifvare, som för egentligen oqvalificerade yrken fordra icke blott grundskoleutbildning - redan det en provokation - utan gymnasieutbildning, folkhögskoleutbildning, högskoleutbildning eller universitetsutbildning.
V:2 Mot fackföreningar som, lemnande sin egentliga uppgift att tillvarataga arbetarnes legitima intressen, kräfva viss (egentligen irrelevant) utbildning för att låta arbetsgifvare anställa.
V:3 Mot den offentliga sektorn.(se fotnot) Ty när män inom den privata sektorn betala skatt, hvad betala de då till?
- Jo: A) Att deras fruar icke skola ha råd att stanna hemma och B) att de skola aflönas för att sjelfva hålla sig borta från sina hem och hålla andra borta från deras, att de som anställlda inom den offentliga sektorn skola taga hand om ett klientel inomoffentliga sektorn - i stället för att taga hand om sina egna barn och låta andra taga hand om sina.
- Eller de betala för att A) deras fruar icke skola gifva af deras pengar hemma till tiggaren och luffaren som knackar på deras egna dörr, och B) de skola aflönas för att gifva samma pengar ur kommunens kassa efter kommunens regler, till dem som hänvisats till socialförvaltningen.
- Eller de betala till att A) deras fruar icke skola ha råd och tid att lära känna och hjelpa en egen stor barnaskara, B) de skola lära sig förstå sig på en vexande hop främlingar och hjelpa dem, men icke efter hjertats röst och sympati, utan efter en pseudo-vetsnkap, som kallas modern, experimentel eller vetenskaplig psykologi.
V:4 Mot feminismen, hvars karriärqvinnor behöfva den offentliga sektorn för att icke behöfva stå vid spisen och föda barn - liksom omvändt den offentliga sektorn utbreder feminismen för att derigenom finna recruter till sin corps.
V:5 Mot alla attacker mot moderskap och barnafödande: malthusianer, som anse att barnen äro fler än som kunna födas, RFSU och RFSL som hylla hvar sin synd mot naturen, abortläkare och preventivmedelsrådgifvare och
V:6 - sist men icke minst: mot de partier, hvilka upprätthålla sådana galenskaper och det politiska system som ger dem magt.
Fotnot: med offentliga sektorn afses här den nyare och större delen af denna i egentlig mening. Att man betalar skatt till militär, förvaltning, domstolar och annan egentlig öfverhet (med för denna och alla nyttig infrastruktur, inklusive frivilliga skolor, inklusive bibliothek) är helt i linje med Romarebrefvets 13 kapitel. Det är skilnad mellan den öfverhet som är af Gud och ofvan definierade "offentliga sektor" (se det bibelkapitlet för att kolla om denna täcks af St Pauli inledningsord: mig synes icke så).
Update on chromosome numbers
Talkorigins January 99 was the last look I had on Chromosome numbers, my earlier post depends on that info. Talkorigins July 05 adds information, if you scroll down a bit.
Yes, it seems that uneven chromosome numbers from different parents do occur in okapis, and that one chromosome from one may mate with two chromosomes from other: individuals with 22, 23 or 22.5 chromosome pairs (44, 46 or 45 chromosomes). No other mammals than okapis have been sighted so far*. The variations in number would still seem to come about by fission or - though not in this case - polyploidy. And apart frogs, it would seem that rodents too can be polyploid.**
I take the freedom to quote the last talkorigins, after he has answered on chromosome numbers:
Yes, it seems that uneven chromosome numbers from different parents do occur in okapis, and that one chromosome from one may mate with two chromosomes from other: individuals with 22, 23 or 22.5 chromosome pairs (44, 46 or 45 chromosomes). No other mammals than okapis have been sighted so far*. The variations in number would still seem to come about by fission or - though not in this case - polyploidy. And apart frogs, it would seem that rodents too can be polyploid.**
I take the freedom to quote the last talkorigins, after he has answered on chromosome numbers:
Here's your budding tree.
common ancestor Chimp ancestor (single individual)
_____________________/
\
Human ancestor (single individual)No, surely the branching involved entire breeding populations -- one band, or a few bands, of apes moving into a new territory far from the lands where other members of their species lived. As noted, at the branch point, both populations would have been apes of the same species; they wouldn't become different species until after the branch point, after geographical separation left them free to evolve in two different directions. Remember that, just as there was no "first French speaker" struggling to make himself understood in a nation of classical Latin speakers, so there was no "first human" or "first chimpanzee," but only a gradual change over many generations from the same ancestral species.***
Can you take it from there? What's the pathway? At this point, can the chimp ancestor still interbreed with either the common ancestor or with the human ancestor? It has to interbreed with something in order to produce more offspring after its own kind, so where does the partner come from?Most evolutionists hold that most speciation events are "allopatric," meaning that they occur after the ancestral population has split into two groups that could interbreed if they met, but which no longer meet up. Afterwards, mutation, genetic drift, and selection to different environments gradually change the populations into different species. No particular mutation (unless you count polyploidy) is likely to produce a new species. A better (though still oversimplified) approach would be to think of a whole series of mutations, some beneficial, most neutral (but they still made us different from chimps), that each made the bearer a tiny bit more "human" (or, in the other lineage, a tiny bit more "chimp"). No single gene would have made its bearer much different from other members of his species, or unable to interbreed with them.
The scientist seems to have missed the point that "Zoe" had probably read my argument (with God knows how many intermediates) as implied in post 3 about Chromosome numbers: the whole point of her discussion was that there had to be a first individual with a different point of chromosome numbers from its parents and otherwise possible mating partners.
Though the okapi example and that of Przewalski's horse vs domestic horse interbreeding make the impossibility less heavy, it is at least a question of very rare occurrence and in mammals other than rodents polyploidy seems to have no rôle in augmenting chromosome numbers, and the fusions seem to have to have occurred very often if they are to account for all lessenings of chromosome numbers.
Of course I totally agree that single gene mutations do not as a rule interfere with interbreedability. There are lots of single genes where pa and ma were different, same applies to apples (anyone read the book Botany of Desire? It seems apples and men are species where you can count on sexually produced offspring being sensibly different from their origin and indeed unpredictable because of all chromosome differences and recombination possibilities): even in my late guinea pigs, a wavy haired white male, angora guinea pig, I think, a straight haired female golden aguti, a "curly" haired female called "Bianca Croce" with a white cross on darker colours (hence the name) produced varied and fertile offspring. But I am pretty sure they had the same chromosome numbers.
Hans Lundahl
Aix en Provence
Monday of Holy Week
8/21 April 2008
PS: Tried to notify the source of the second statement (the one here quoted), but his e-mail was outdated.
*and mice, sorry, another update will be due, here it is, along with evening primroses.
**Here is that quote:
polyploidy is duplication of the entire genome; plants speciate this way all the time, but it's rarer for animals (though there are strongly supported examples for frogs, rodents, and other vertebrates; presumably, they can't form a new species unless they can either reproduce parthenogenically, or unless polyploidy happens often enough that eventually it produces two members of the same species at the same time and place)
it is left unclear whether polyploid rodents would include only individuals or parthenogenic lines or any new species - note also that in polyploidy it is a question of all chromosomes, terefore same chromosomes doubled, whereas in doubling or halving of chromosomes other than doubling of all, the chance of two independently getting same modification is close to nil.
***But there was a first speaker for every change that differentiates Latin from French! There was a first speaker to drop the final nasalisation in "servum" (-um like -om in Portuguese bom) coming up with roughly servu (as in Sardinian/Corsican) or servo (as in Italian/Spanish), there was a first speaker to drop the vowel altogether (as in French/Occitan), and each first speaker had to make himself understood: and there was a first writer to decide not to write "ser(f)s, serf" as "servus, servum" but as "ser(f)s, serf", and he did it because he wanted it read and pronounced by people who did not have Francogallic Romance as a mother tongue when speaking on a certain occasion to people who did: the Occasion was the Oaths of Strasburg. The other side of the oath was written in passable phonetic approximation of Old High German, like Ripuarian Frankish or something. And passably phonetic approximations were again possible because Alcuin had come from York to teach the French to pronounce written "servus, servum" as, precisely "servus, servum" when speaking in Church. Other difference: we know people who spoke more or less Classic Latin gave rise to speakers of French, Occitan, Catalan, Castillian, Italian, Sardinian, Corsican: because we have the terminus a quo as well as the terminus ad quem (like the Gentle and magnanimous Frenchies that surround me here) under close observation by mainly themselves, including as writers, a capacity in which they sometimes survive their death. We know there was an Ausonius of Bourdeaux, to whom Classic Latin was essentially good grammar, and we know there was a Dante Alighieri of Florence to whom speaking Latin meant using the invention of speaking grammatically, an "invention" he describes in terms reminiscent of Esperanto - all the while using "si" "oc" and "oïl" to distinguish the languages he thinks of as real vernaculars (recognisable as Spanish/Italian, Provençal, French). And between them we know Alcuin and the oaths of Strassburg. Before Alcuin and after Ausonius we know that Gregory of Tours wrote bad Latin and Fredegar worse - as if they spoke Frenchily but wrote nearly Latin. After Alcuin we have the varied literary works in diverse Romance languages coming up, Song of Roland nearly two hundred years before Dante wrote Vita Nuova and Divina Commedia. We know all these individuals as we will never know Lucy - because either Lucy didn't write, or if she did her writing has not survived or if it did it is not put in relation to her sceleton. We know writers of old centuries as well as we know bloggers of foreign continents. At least as well as we know bloggers we have never written to or who have no possibility to write back. There are things we can never know about someone, because he is far away in place or time, because they are not directly there in the text, or because they have not been written down, but there are things we do know, because they have been written down. Lies cannot be totally excluded in all circumstances, but neither can those or other fakes in face-to-face intercourse. And what language someone writes when he writes himself is hard to fake. You may write a foreign language, but you may not write above your level in it, though you may sometimes improve it.
När jag skrifver dikter
... är det ofta i polemisk ton:
Fjortis bröllop
Rätt ställning
Gäller intet bara dikter, förresten:
Aix en Provence
Måndag Stilla Veckan
8/21 april 2008
Fjortis bröllop
Rätt ställning
Gäller intet bara dikter, förresten:
allmänt hållen kristen apologetik:
Interessanta bevis MOT evolutionstheorin, AF evolutionister
Möjlighet ej nödvändigtvis faktum
Svar på populärateistiska invändningar
... Skulle du inte ställa dig följande frågor?
anledningar till min orthodoxa konversion
En del blef faktiskt något onödigt argsint, till och med. Och faktiskt finnas mindre kända fakta om korstågen som fått mig att taga afstånd från huru de sköttes. Inqvisitionen behöfver jag ej längre försvara, eftersom orthodoxa kyrkan aldrig tagit gemensamt beslut att godtaga detta. I öfrigt ser jag ännu ej att den som försvarar psychiatrien logiskt skulle ha rätt att angripa denna: i stället ser jag den kopplingen som en glidning inom och efter inqvisitionen som var mycket olycklig.
Aix en Provence
Måndag Stilla Veckan
8/21 april 2008
samedi 19 avril 2008
Poème par le décédé, critique très brève
"Prophétie
là où l'aventure garde les yeux clairs
là où les femmes rayonnent de langage
là où la mort est belle dans la main comme un oiseau saison de lait
là où le souterrain cueille de sa propre génuflexion un luxe de prunelles plus violent que des chenilles
là où la merveille agile fait flèche et feu de tout bois
là où l'aventure garde les yeux clairs
là où les femmes rayonnent de langage
là où la mort est belle dans la main comme un oiseau saison de lait
là où le souterrain cueille de sa propre génuflexion un luxe de prunelles plus violent que des chenilles
là où la merveille agile fait flèche et feu de tout bois
là où la nuit vigoureuse saigne une vitesse de purs végétaux
là où les abeilles des étoiles piquent le ciel d'une ruche plus ardente que la nuit
là où le bruit de mes talons remplit l'espace et lève à rebours la face du temps
là où l'arc-en-ciel de ma parole est chargé d'unir demain à l'espoir et l'enfant de la reine,
d'avoir injurié mes maîtres mordus les soldats du sultan
d'avoir gémi dans le désert
d'avoir crié vers mes gardiens
d'avoir supplié les chacals et les hyènes pasteurs de caravanes
je regarde
la fumée se précipite en cheval sauvage sur le devant de la scène ourle un instant la lave de sa fragile queue de paon puis se déchirant la chemise s'ouvre d'un coup la poitrine et je la regarde en îles britanniques en îlots en rochers déchiquetés se fondre peu à peu dans la mer lucide de l'air
où baignent prophétiques
ma gueule
ma revolte
mon nom"
Aimé Césaire: Les armes miraculeuses, nrf Gallimard, 1970; pages 35 & s.
Forme: vers libres, des paragraphes des lignes en plus et plus longues (tendence générale) comme les poësies odiques de Pindar, pluriparallèlisme dans les paragraphes comme dans la poësie Anglo-Saxonne (ou Vieux-Anglaise), jusqu'à la dernière partie où tout ce concentre - également dans la tradition Anglo-Saxonne, aussi connu par la tradition du Classicisme Français où une fable de La Fontaine se termine épigrammatiquement.
Résumé: à Martinique je regarde les fumées du volcan comme des symboles de ma revolte
Points forts: "là où l'aventure garde les yeux clairs" et presque toute autre ligne comme ça, des chefs-d'oeuvres verbales et d'éthos
Point faible: "là où le souterrain cueille de sa propre génuflexion un luxe de prunelles" - mais qui fait ça? le souterrain lui-même? - je cite Beowulf, parlant des nobles païens qui en sont les héros, et je l'applique sur Aimé Césaire: "They knew not their maker". Kyrie eleison.
Point sournois: je le laisse sournois pour l'instant. Vous pouvez le trouver, chers lecteurs?
Hans Lundahl
6/19 avril 2008
Aix en Provence
Décès d'Aimé Césaire ...
Tiens, je ne savait même pas avant les derniers jours qu'il avait vécu! Je veux réfléchir un peu sur un aspecte de sa vie qui m'interesse:
Je tâchais de me poser la question pourquoi cet homme soit devenu communiste. Le lien porte sur son excuse. Ni racisme administrative (il s'agissait d'administrateurs indigènes de la population majoritaire, je ne sais pourtant pas s'il y avait eu des graves abus ou pas) ni pénurie donnent beaucoup de confiance, la combinaison peut être néfaste. La paragraphe prochaine ne dit que trop vrai, il me semble:
En 1950, il publie "Discours sur le colonialisme", où il met en exergue l'étroite parenté qu'il existe selon lui entre nazisme et colonialisme. Il y écrit entre autre choses ; "Oui, il vaudrait la peine d'étudier, cliniquement, dans le détail, les démarches d'Hitler et de l'Hitlérisme et de révéler au très distingué, très humaniste, très chrétien bourgeois du XXe siècle qu'il porte en lui un Hitler qui s'ignore, qu'Hitler l'habite, qu'Hitler est son démon, que s'il le vitupère, c'est par manque de logique, et qu'au fond, ce qu'il ne pardonne pas à Hitler, ce n'est pas le crime en soi, le crime contre l'homme, ce n'est pas l'humiliation de l'homme en soi, c'est le crime contre l'homme blanc, c'est l'humiliation contre l'homme blanc, et d'avoir appliqué à l'Europe des procédés colonialistes dont ne relevaient jusqu'ici que les arabes d'Algérie, les coolies de l'Inde et les nègres d'Afrique".
G. K. Chesterton -- pourtant un sympatiseur de la culture sudiste -- avait noté la dégradation du pragmatisme jusqu'au racisme depuis Jefferson (père fondateur des EEUU) et Jefferson Davies (Président de la Confédération). C'est déconcertant comment les faiblesses pour l'exclusion ou de discrimination injustes de certains chrétiens prône l'apostasie ou l'acharnément dans le refus du christianisme. Mais cette sur-réaction prône la même humiliation, juste appliquée aux chrétiens blancs, et en miniature là où ils demeurent en majorité et en pouvoir.
Hans Lundahl
6/19 avril 2008
Aix en Provence
vendredi 18 avril 2008
Hoy se celebra San Perfecto por los Católicos
Aqui un otro santo (martirizado un poco despues) peró con enlace al mensaje: "Wikipedia no tiene una página con el nombre exacto de «San Perfecto». Editando «San Perfecto» "
En français, il y a un article sur wiki. Encore un article en français.
En français, il y a un article sur wiki. Encore un article en français.
Confiance totale demandée ...
Je viens de faire une accusation mal fondée. Je viens de le reconnaître. Je viens de m'excuser. Et je viens d'avoir l'excuse refusée, puisque j'ai pas renoncé à toutes les doutes, juste à l'accusation pour cette fois-ci. Si c'était question d'une rélation purement amicale, j'aurais eu compréhension: on n'est pas amis, ou l'amitié est nuise, s'il y a même une doute sur l'honnêteté de l'autre. Même les amis peuvent abuser. Ici ce n'était pas quelqu'un que je comptais comme ami, plutôt comme bienfaiteur. Mais pas totalement gratuitement. Il s'agissait d'accès payé à un service. Et vue la nature du service, avec l'usage que j'en fais, il m'est difficile d'avoir confiance totale: puisqu'il y en a trop qui n'en ont aucune en moi, et qui, de leur point de vue, ont plutôt raison. Un point de vue que je ne reconnais pas comme légitime, mais très repandu.
jeudi 17 avril 2008
Compositeur et "fondamentaliste ..." + English/Polyglot Index
Des artistes compatriotes de moi-même, Tommy Körberg, Björn Ulvaeus sont apparemment athées. L'un, organisé dans les "Humanistes" (athées comme Dawkins et d'Onfray) se plaint d'un candidat Américain parce qu'il est Mormon. Vue les similitudes et les contrastes entre Book of Mormon et Al-Quraan il peut avoir un point quant à la politique étrangère et les rélations diplomatiques - pas forcément dans la perspective pessimiste qu'il adopte.
L'autre comparait récemment la conviction d'avoir eu des prières exaucées ou d'entendre intérieurement une réponse de Dieu à la schizophrénie. Les deux adoptent une perspective pessimiste vis-à-vis la réligion comme phénomène. S'il n'est pas dans les "Humanistes" il n'en est pas trop éloigné.
On se demande, si cette perspective est devenue d'obligation parmi les artistes maintenant?
Puisque ça fait plus que deux ans, bientôt trois, que je tâche d'avoir mes compositions jouées en France, et toujours je demeure non joué en tant qu compositeur. En fait je suis créationiste, comme les anglophones lecteurs de mon blogue peuvent constater. Voici ce qu'est arrivé à un autre créationniste en France:
Pourquoi cet acharnement contre les créationnistes en tout?
Contact & appreciation:
L'autre comparait récemment la conviction d'avoir eu des prières exaucées ou d'entendre intérieurement une réponse de Dieu à la schizophrénie. Les deux adoptent une perspective pessimiste vis-à-vis la réligion comme phénomène. S'il n'est pas dans les "Humanistes" il n'en est pas trop éloigné.
On se demande, si cette perspective est devenue d'obligation parmi les artistes maintenant?
Puisque ça fait plus que deux ans, bientôt trois, que je tâche d'avoir mes compositions jouées en France, et toujours je demeure non joué en tant qu compositeur. En fait je suis créationiste, comme les anglophones lecteurs de mon blogue peuvent constater. Voici ce qu'est arrivé à un autre créationniste en France:
Dr. Jack Cuozzo, an orthodontist of many years' experience, is the only creationist scientist to have gained access to original Neandertal fossil material for detailed study. This was before the museum authorities realised his creationist world-view - after that the doors were closed to him. These are the rules the evolutionist establishment (though not all evolutionist individuals) play by: deny creationists access to the research material where possible, and deny them the opportunity to publish the results of their research, then tell the world they are only armchair scientists. The physicist Robert Gentry was a victim of this discrimination (read about his experiences in "Creation's Tiny Mystery"), as well as the author of this book, whose work exposed the heavy bias of evolutionist anthropologists in reporting their research, even to the extent of doctoring the evidence. Is the secular scientific establishment pursuing an agenda to con the unsuspecting public into evolutionary beliefs? Many will shrug off such a conspiracy theory, but read this book before making up your mind. source.
Pourquoi cet acharnement contre les créationnistes en tout?
Index, English, Español, Italiano, Deutsch, Ἑλλενικῶς, Latine
Antimodernism:
En lengua romance en Antimodernism y de mis caminaciones
Then:
... (is being remade)Contact & appreciation:
- a) comment on content of blogposts - meine Artikel inhaltlich kommentieren - hacer comentarios sobre lo contenido de mis mensajes o articulos;
- b) View my guestbook - ins Gastbuch schauen - ver mi libro d'oro ;
- e) print messages or series of messages (mine, not ones I've just linked to, unless that other author agrees) and give or sell them - in case of several pages please try to make fascicles (like impressa in octavo ), and bind inner fold and cut up outer and upper folds, rather than produce nearly loose bundles of papers united only in one corner --- Artikel oder Artikelserien aufdrucken und verteilen oder verkaufen (meine eigene, nicht ohne Genemigung des anderen Autors die, an welche ich nur lenke) - im Falle mehrer Seiten bitte Faszikel machen ( etwa impressa in octavo ) innere Falte binden, äussere und obere Falten aufschneiden, und bitte nicht wie Stenzilhaufen mit Klammer in einem Eck präsentieren --- imprimir mis escritos, articulos diversos o en series, distribuir gratuitamente o vender (mis propios articulos, peró esos a quienes doy enlace no sin autorización del otro autor) - y por el caso de muchas paginas, evitar papeles mal unidos en un rincón, hacer faciculos (como impressa in octavo ) coser la dobla interior y cortar las doblas exteriores y superiores;
- f) if you so wish: Donate*. (If not, please do not stop others from doing so.) - wenn gewünscht: Bitte Spenden*. (Wenn nicht, bitte anderen nicht davon abhalten.) - se se desea : Hacer un donativo*. (Otramente, por favor no embargar los demás de hacerlo.)
- *the webcitation snapshot of my older page http://groups.msn.com/Antimodernism.donativo.html, itself destroyed by the closing down of msn groups in february 2009, has now been invalidated - das Abbild auf Webcitation von meiner alten Seite http://groups.msn.com/Antimodernism.donativo.html, welche im Februar 2009 durch Schließung der MSN-Gruppen zerstört wurde, wurde nun auch gelöscht - la copia webcitation de mi vieja página http://groups.msn.com/Antimodernism.donativo.html fue abolida, como antes el original per la closura de los Grupos MSN.
mercredi 16 avril 2008
mardi 15 avril 2008
This man (click title for link) ...
...defended the Gospels against an apparent discrepancy between Synoptics and St John. His take might imply a supplementary historic justification for Eastern practise.
St Augustine and Purgatory?
I am quoting what the blogger The Reluctant Traditionalist wrote here in support for Purgatory quoting himself St Augustine, Enchiridion and City of God:
During the time, moreover, which intervenes between a man's death and the final resurrection, the soul dwells in a hidden retreat, where it enjoys rest or suffers affliction just in proportion to the merit it has earned by the life which it led on earth.[1]
For our part, we recognize that even in this life some punishments are purgatorial,—not, indeed, to those whose life is none the better, but rather the worse for them, but to those who are constrained by them to amend their life. All other punishments, whether temporal or eternal, inflicted as they are on every one by divine providence, are sent either on account of past sins, or of sins presently allowed in the life, or to exercise and reveal a man's graces. They may be inflicted by the instrumentality of bad men and angels as well as of the good. For even if any one suffers some hurt through another's wickedness or mistake, the man indeed sins whose ignorance or injustice does the harm; but God, who by His just though hidden judgment permits it to be done, sins not. But temporary punishments are suffered by some in this life only, by others after death, by others both now and then; but all of them before that last and strictest judgment. But of those who suffer temporary punishments after death, all are not doomed to those everlasting pains which are to follow that judgment; for to some, as we have already said, what is not remitted in this world is remitted in the next, that is, they are not punished with the eternal punishment of the world to come.[2]
[1] Augustine, Enchiridion 1099; NPNF1 3:272.
[2] Augustine, City of God 21:13; NPNF1 2:464.
Now, this indeed supports what St Mark of Ephesus agrees on about Purgatory, but also where he disagrees, i e that the final judgement is the general one.
I also found this from Didache:
But concerning the apostles and prophets, act according to the decree of the Gospel. Let every apostle who comes to you be received as the Lord. But he shall not remain more than one day; or two days, if there's a need. But if he remains three days, he is a false prophet. And when the apostle goes away, let him take nothing but bread until he lodges. If he asks for money, he is a false prophet.[1]
[1] Didache 11. Note the reference to "apostles" which are obviously synonymous in this context with the "prophets." I believe this is evidence that the Didache is very ancient, probably written well before the year A.D. 100, since by that time (we know from the evidence of Sts. Ignatius and Clement) the word "apostle" was used in the techical sense to refer to the Twelve plus St. Paul, whereas earlier it could be used more loosely to apply to missionaries in general (see, e.g. Acts 14:14; Rom 16:7). For this and several other reasons I believe that the scholars who date the book very early, c. A.D. 70, are probably correct. N.B.: This is also an argument in favor of an early (pre-70) dating of the book of Revelation, since the word "apostle" is used in the same way there (see Rev. 2:2).
Note that I am NOT claiming to be a prophet, only a writer. One who did claim to be a prophet came up with this masonic garbage:
The Book of Mormon says:
‘And now, behold, if Adam had not transgressed, he would not have fallen, but he would have remained in the garden of Eden. And all things which were created must have remained in the same state in which they were created; and they must have remained forever, and had no end. And they would have had no children; wherefore they would have remained in a state of innocence, having no joy, for they knew no misery; doing no good, for they knew no sin’ (2 Nephi 2:22–23).Source: How Mormons muddle Genesis
This is contrary to Church Fathers. The first parents did not need fall to have sexual maturity, only to have temptations. They did not need evil to do good. They did not need misery to know joy. They did not - as yet - need the sure prospect of death to enjoy or use this life properly. They did not need to sin to praise God. Also, the style "and now behold" (when arguing rather than telling what happened) is too much 19th C Bible parody preaching to be genuine old literature, as the book claims to be. And still we haven't spoken on the ending of St Matthew's Gospel yet ... (scroll down to last paragraph, read also comment in red - the Catholic Concept of Apostolic Succession is shared by Orthodox Church - or other way round)
Å & Ç
Enfin je peux commencer une phrase comme ÇA.
Äntligen har jag äfven stora Å, så nu kan jag bruka svenska bokstäfver fullt ut.
=
Deo Gratias!
PS: alt+0197/0199
PPS: intra duas, est Æ ut Æneas! alt+0198
=
PPPS: ß ist alt+0223 oder
alt+....=&#...; omissa cifra
Äntligen har jag äfven stora Å, så nu kan jag bruka svenska bokstäfver fullt ut.
=
& A ring ; & a ring ;in editione html= (omissis spatiis) Å å
Deo Gratias!
PS: alt+0197/0199
PPS: intra duas, est Æ ut Æneas! alt+0198
=
& AE lig ; & ae lig ; adde et & OE lig ; & oe lig ;in editione html= (omissis spatiis)Æ æ adde et Œ œ
PPPS: ß ist alt+0223 oder
& sz lig ;in editione html= (omissis spatiis) ß
alt+....=&#...; omissa cifra
A quote from Aristotle
Now reasoning is an argument in which, certain things being laid down, something other than these necessarily comes about through them. (a) It is a 'demonstration', when the premisses from which the reasoning starts are true and primary, or are such that our knowledge of them has originally come through premisses which are primary and true: (b) reasoning, on the other hand, is 'dialectical', if it reasons from opinions that are generally accepted. Things are 'true' and 'primary' which are believed on the strength not of anything else but of themselves: for in regard to the first principles of science it is improper to ask any further for the why and wherefore of them; each of the first principles should command belief in and by itself. On the other hand, those opinions are 'generally accepted' which are accepted by every one or by the majority or by the philosophers-i.e. by all, or by the majority, or by the most notable and illustrious of them. Again (c), reasoning is 'contentious' if it starts from opinions that seem to be generally accepted, but are not really such, or again if it merely seems to reason from opinions that are or seem to be generally accepted. For not every opinion that seems to be generally accepted actually is generally accepted. For in none of the opinions which we call generally accepted is the illusion entirely on the surface, as happens in the case of the principles of contentious arguments; for the nature of the fallacy in these is obvious immediately, and as a rule even to persons with little power of comprehension. So then, of the contentious reasonings mentioned, the former really deserves to be called 'reasoning' as well, but the other should be called 'contentious reasoning', but not 'reasoning', since it appears to reason, but does not really do so. Further (d), besides all the reasonings we have mentioned there are the mis-reasonings that start from the premisses peculiar to the special sciences, as happens (for example) in the case of geometry and her sister sciences. For this form of reasoning appears to differ from the reasonings mentioned above; the man who draws a false figure reasons from things that are neither true and primary, nor yet generally accepted. For he does not fall within the definition; he does not assume opinions that are received either by every one or by the majority or by philosophers-that is to say, by all, or by most, or by the most illustrious of them-but he conducts his reasoning upon assumptions which, though appropriate to the science in question, are not true; for he effects his mis-reasoning either by describing the semicircles wrongly or by drawing certain lines in a way in which they could not be drawn.
lundi 14 avril 2008
L'hospitalité du CREPS
D'ordinaire, ma vie comme sdf est trop banale pour fournir matière directement pour mes blogs. Parfois quelque chose distillée de mon expérience fait surface dans un essay sur ce que se passe généralement avec les sdf. Mais ma routine est un peu banale.
Cette nuit, pourtant, ce n'était pas la routine! Je m'avais reposé un peu à coté du C. R. E. P. S.* hier soir, puis on m'avait donné un bon repas de ce que restait et je m'étais couché sous un arbre bien rempli.
Quand je me reveillais, il était noir, il commençait à cailler et mouiller, et il y avait un orage avec des éclairs et de la tonnerre. Comme il faut jamais rester sous un arbre, ni debout dans un champs parmi les foudres, j'ai tout juste ramassé des choses très vite en dessous et dessus le grand sac en toile plastifié. Puis je me suis mis dans le champs, aux genoux, deux ou trois mètres du prochain arbre, et abandonnant les affaires j'ai décidé de chercher abri, d'abord plus haut.
Là j'ai tout juste trouvé les endroits et un auvent dessous lequel je m'abritais. Personne me repondait.
J'ai opté pour le C. R. E. P. S. alors. J'ai trouvé l'entré ouverte, comme la veille. Le premier bâtiment était fermé, le deuxième m'a surpris avec une porte ouverte. Je suis entré, j'ai suspendu le pardessus avec la fourrure et la veste polaire sur le radiateur (heureusement en marche); j'ai cherché à ascendre un escalier mais il y avait le signe "stop - accès interdit sauf aux résidents" ou "sauf aux internes" à quoi j'ai obtempéré en retournant aux chaises; brèvement après j'ai entendu du bruit de l'autre escalier, je suis resté sur place, quelque temps après une femme de ménage est descendue en balayant les marches. Je lui ai demandé si je pouvais rester, ce qu'elle m'a permis, vue les circonstances.
Quelques heures après, comme il me semblait, une autre s'y est ajoutée. Elle n'était pas d'accord, mais j'ai expliqué que les affaires étaient encore mouillés. Encore une demi-heure ou heure après, il faisait jour (j'avais cru que c'était plus tôt) des jeunes gens commençaient à marcher dehors. Enfin j'ai conclu qu'il était l'heure du petit-déjeuner. Après une prière pour la clémence du Seigneur, je suis entré, ascendu l'escalier et j'ai commencé à chercher le personnel de l'établissement. Ayant demandé une tasse de café, j'ai vue un autre auquel j'ai expliqué que j'avais déjà demandé le café à un autre.
Une fois assis, j'ai entendu des choses sur l'orage, j'ai noté qu'il ne faut pas rester sous un arbre, on s'est mis à parler de la Tour Eiffel comme paratonnerre. Encore quelque temps, une élève m'a donné son mini-sandwich. Quand il faisait presque huit, j'ai quitté les endroits pour rechercher mes affaires.
MERCI! Si tous étaient comme CREPS (envers les gens de passage), le monde serait meilleur.
Hans Lundahl
*C. R. E. P. S.=Centre Régional pour l'Education Populaire et du Sport
Cette nuit, pourtant, ce n'était pas la routine! Je m'avais reposé un peu à coté du C. R. E. P. S.* hier soir, puis on m'avait donné un bon repas de ce que restait et je m'étais couché sous un arbre bien rempli.
Quand je me reveillais, il était noir, il commençait à cailler et mouiller, et il y avait un orage avec des éclairs et de la tonnerre. Comme il faut jamais rester sous un arbre, ni debout dans un champs parmi les foudres, j'ai tout juste ramassé des choses très vite en dessous et dessus le grand sac en toile plastifié. Puis je me suis mis dans le champs, aux genoux, deux ou trois mètres du prochain arbre, et abandonnant les affaires j'ai décidé de chercher abri, d'abord plus haut.
Là j'ai tout juste trouvé les endroits et un auvent dessous lequel je m'abritais. Personne me repondait.
J'ai opté pour le C. R. E. P. S. alors. J'ai trouvé l'entré ouverte, comme la veille. Le premier bâtiment était fermé, le deuxième m'a surpris avec une porte ouverte. Je suis entré, j'ai suspendu le pardessus avec la fourrure et la veste polaire sur le radiateur (heureusement en marche); j'ai cherché à ascendre un escalier mais il y avait le signe "stop - accès interdit sauf aux résidents" ou "sauf aux internes" à quoi j'ai obtempéré en retournant aux chaises; brèvement après j'ai entendu du bruit de l'autre escalier, je suis resté sur place, quelque temps après une femme de ménage est descendue en balayant les marches. Je lui ai demandé si je pouvais rester, ce qu'elle m'a permis, vue les circonstances.
Quelques heures après, comme il me semblait, une autre s'y est ajoutée. Elle n'était pas d'accord, mais j'ai expliqué que les affaires étaient encore mouillés. Encore une demi-heure ou heure après, il faisait jour (j'avais cru que c'était plus tôt) des jeunes gens commençaient à marcher dehors. Enfin j'ai conclu qu'il était l'heure du petit-déjeuner. Après une prière pour la clémence du Seigneur, je suis entré, ascendu l'escalier et j'ai commencé à chercher le personnel de l'établissement. Ayant demandé une tasse de café, j'ai vue un autre auquel j'ai expliqué que j'avais déjà demandé le café à un autre.
Une fois assis, j'ai entendu des choses sur l'orage, j'ai noté qu'il ne faut pas rester sous un arbre, on s'est mis à parler de la Tour Eiffel comme paratonnerre. Encore quelque temps, une élève m'a donné son mini-sandwich. Quand il faisait presque huit, j'ai quitté les endroits pour rechercher mes affaires.
MERCI! Si tous étaient comme CREPS (envers les gens de passage), le monde serait meilleur.
Hans Lundahl
*C. R. E. P. S.=Centre Régional pour l'Education Populaire et du Sport
vendredi 11 avril 2008
lui et moi, c'est pas pareil
Kevin alias http://thehomelessguy.blogspot.com/ blogue sur son manque de domicile fixe. Il a eu son laptop volé. Quelle surprise quand on se trouve sur la rue! Oui, il y a des règles a suivre entre les s d f, mais pas seulement de ne pas s'entrevoler, aussi de ne pas gener les autres, par example en bloggant ou autrement être trop indiscret. Bien que son laptop sera gardé par son assistante sociale. Essentiellement, il blogue parce qu'il y a un accord entre eux. La plupart de sa vie adulte il a été sdf, maintenant il blogue là-dessus.
Moi, j'ai jamais eu d'ordinateur non partagé. La plupart de ma vie pas seulement en tant qu'adulte et majeur, mais adolescent et préadolescent (autour de 1980), je me trouve en désaccord avec le monde moderne, précisement en tant que moderne - ce que me gêne n'est pas le contemporain, mais l'antitraditionnel idéologique dans le contemporain. Y compris le fait que les s d f (quelle horrible acronyme policier! On devrait dire vagabond, bohême, voir même clochard - dans le vocabulaire pleinement français c'est pas un insulte, dans le vocabulaire moderne oui) ne peuvent ni aspirer a continuer leur vie paisiblement, ni de trouver un patron assez vite sans bureaucracie, ni de trouver un mécène. Y compris que les s d f qui ont eu problèmes avec la psychiatrie sont vue comme une groupe a "aider" encore par la psychiatrie. Je m'engage dans des débats depuis cet age là, et je le fais sur internet depuis que ma mère a eu un accident de feu & a été hospitalisée pendant tout le carême de 2001 ou 2002. Quand elle dormait, la bibliothèque était plus proche que l'appartement, j'avais généralement pas le fric pour le bus, il faisait froid de chien. Mon manque d'appartement, j'ai commencé a pratiquer une semaine l'été 2002, une semaine l'été 2003, une semaine debut 2004, puis, continuement depuis mars 2004. Après des difficultés avec les autorités j'avais quand même pas de vrais espoirs d'avoir une vie normale là ou je me trouvais. Mais débattre contre l'antitraditionnel idéologique, je le continue. Être sdf n'est ni un obstacle insurmontable, ni la cause ou la provocation, ni mon but, ni est-ce mon premier but de cesser d'être s d f. Ni le thème exclusif ou prédominant de mes blogs. Lire mes blogs n'est donc pas la même chose que de lire les magazines comme "sans-abri".
Moi, j'ai jamais eu d'ordinateur non partagé. La plupart de ma vie pas seulement en tant qu'adulte et majeur, mais adolescent et préadolescent (autour de 1980), je me trouve en désaccord avec le monde moderne, précisement en tant que moderne - ce que me gêne n'est pas le contemporain, mais l'antitraditionnel idéologique dans le contemporain. Y compris le fait que les s d f (quelle horrible acronyme policier! On devrait dire vagabond, bohême, voir même clochard - dans le vocabulaire pleinement français c'est pas un insulte, dans le vocabulaire moderne oui) ne peuvent ni aspirer a continuer leur vie paisiblement, ni de trouver un patron assez vite sans bureaucracie, ni de trouver un mécène. Y compris que les s d f qui ont eu problèmes avec la psychiatrie sont vue comme une groupe a "aider" encore par la psychiatrie. Je m'engage dans des débats depuis cet age là, et je le fais sur internet depuis que ma mère a eu un accident de feu & a été hospitalisée pendant tout le carême de 2001 ou 2002. Quand elle dormait, la bibliothèque était plus proche que l'appartement, j'avais généralement pas le fric pour le bus, il faisait froid de chien. Mon manque d'appartement, j'ai commencé a pratiquer une semaine l'été 2002, une semaine l'été 2003, une semaine debut 2004, puis, continuement depuis mars 2004. Après des difficultés avec les autorités j'avais quand même pas de vrais espoirs d'avoir une vie normale là ou je me trouvais. Mais débattre contre l'antitraditionnel idéologique, je le continue. Être sdf n'est ni un obstacle insurmontable, ni la cause ou la provocation, ni mon but, ni est-ce mon premier but de cesser d'être s d f. Ni le thème exclusif ou prédominant de mes blogs. Lire mes blogs n'est donc pas la même chose que de lire les magazines comme "sans-abri".
Hans Lundahl
Vendredi 30 mars/11 avril 2008
Aix en Provence
PS: une chose on est pareil quand même! Il dit: "there's more to homeless people than being homeless". Moi je dis: il y a plus sur mon blog et mes autres sites que des appels à vot' bon coeur.
PPS: Kevin, c'est anglophone. Mais le nom de famille, c'est Barbieux!
PPPS: Hey, Kevin, I have no idea if you speak French and were able to read this. Considering your surname you might. But I speak English as well. You will not find me on second life, but you will (God willing and unforeseen or unforetold obstacles permitting) find me on blogspot. Oh, I did get an old blogger account shut down, the blogs are still there and are included in blog roll. How I knew about you? A friend of mine on Facebook is on a group raising money for your new laptop. And I hope you don't feel the comparison as disparaging, if you read French or if you get it translated!
jeudi 10 avril 2008
Septem Artes et leurs vertus ...
1 Septem artes et leurs annexes
2 Septem Artes et leurs vertus ...
Trivium:
Grammaire: Foi, Crédo
Rhétorique: Espérance, Pater
Logique: Charité, Gloria
Quadrivium:
Arithmétique: Prudence, Jeûne
Géométrie: Justice, Aumône
Musique: Mésure, Prière
Astronomie: Courage, Mépris du terrestre
2 Septem Artes et leurs vertus ...
Trivium:
Grammaire: Foi, Crédo
Rhétorique: Espérance, Pater
Logique: Charité, Gloria
Quadrivium:
Arithmétique: Prudence, Jeûne
Géométrie: Justice, Aumône
Musique: Mésure, Prière
Astronomie: Courage, Mépris du terrestre
My reputation in Aix ... (link to Q&A)
Here is a note which I published on Facebook, asking about my reputation amongst Catholics and Orthodox - the comments are answers to my question. You have to log in to Facebook to see it, unless you are already logged in.
Mis-à-jour:
Franchement les aixois! Juste aujourd'hui une dame disait non merci presque comme si j'avais fait un propos malhonnête quand je lui proposait de lire mon blog. Soyez pas snobs, c'est hérésie judaïsante de dire qu'il ne faille pas lire ce qu'écrivent les s d f. Ou hérésie talmudisante, synagogisante, si vous voulez:
Mis-à-jour:
Franchement les aixois! Juste aujourd'hui une dame disait non merci presque comme si j'avais fait un propos malhonnête quand je lui proposait de lire mon blog. Soyez pas snobs, c'est hérésie judaïsante de dire qu'il ne faille pas lire ce qu'écrivent les s d f. Ou hérésie talmudisante, synagogisante, si vous voulez:
We have noted above the problem of having Jesus hail from Galilee and Nazareth. This was as much a problem for the disciples as well -- and would have hindered their preaching. The Jews themselves had no trust in such people, if we are to believe later witness in the Talmud: of men such as Peter and John, called "people of the land," it was said: "...we do not commit testimony to them; we do not accept testimony from them."fromFactor #12 -- Don't Rely on Bumpkins, Either!
J'espère que vous lisiez l'anglais?
acidule ... + myspace + blogs and profiles
On vient de me dire que 20minutes, c'est acidule. En exemple des mini-articles comme "cathos, outez vous, aux chapelets" (d'ailleurs pas un mauvais conseil, si vous ne préférez pas la prière de Jésus) ou ... un sur le dernier Paris Match.
Paris Match - on se méfie. Comme le sait tout le monde, c'est un fait culturel, personne ne l'ignore: Paris Match a cru les rèves de la Castafiore. On peut le lire en français (Les Bijous de la Castafiore), en flamand/hollandais, en espagnol, en galego (As Xoias da Castafiore) en marrols (De Bijous van die Castafiore) en anglais, allemand, même Latin je pense, si ce n'était pas seulement L'Ile Noire (Insula Nigra, bien entendu), et même ma langue maternelle, suédois connait une traduction (Castafiores juveler). Mais, est-ce qu'on se méfie moins de par exemple l'acidulité de 20minutes?
- Myspace of friends:
- Lenka Arnoikov
- Meja Beckman official
- Girl 'n' Piano/Laina Barakat
- Irish Danny S
A
- aaaa
- AET Salamanca: Crucifijo sí, laicismo no.
- L'affaire Jane Roe
- Agrupamento 1260 Bela Vista
- All we need is hindsight
- Alltid Yrvaken
- Altea's
- Amandine aux Philippines
- L'Amour est philosophe...: Parlez avec God!
- Antifeministiskt initiativ
- Un apiculteur à Sarlat
- Aquinas champions unborn - Cosmos-Liturgy-Sex
- Architecture for Kids
- As the Top of the World Turns
- Asparagus
- L'atelier de Shimaru
- Ave Maria Gratia Plena: Why I'm not blogging about pedophilia and the FLDS & Carreer Women
- Ave Maris Stella
B
- Barn Swallow Graphics™
- Bertil Bloggar (till evig hågkomst)
- Bienvenu
- The Blue Boar
- Blogbédéistes
- bobeiras em geral: Havaiano tira fotos de interior de ondas gigantes
- Burenius' blogg
C
- Caelum et Terra: Vincent McNabb
- Carolina Chronicles
- Carolyn Heinze
- CASA
- La Casserole à Nouilles
- Catholic Council Canons
- Catholic Illustrator's Guild
- Centimetern
- CESTANDREA DESIGN AND TEXTILE ART BLOG- PARIS: New York New York
- chronicles, ponderings, and prayers
- G K Chesterton - il blog del Uomo Vivo
- Chesterton and Friends
- Chesterton:
- Le centenaire d'Orthodoxie (1)
- Le centenaire d'Orthodoxie (2)
- Le centenaire d'Orthodoxie (3)
- Le centenaire d'Orthodoxie (4)
- Le centenaire d'Orthodoxie (5)
- Le centenaire d'Orthodoxie (6)
- Le centenaire d'Orthodoxie (7 et fin)
- Christine 1008
- Christy's trip to Africa 2007
- Clean Plate Club (The)
- Coco
- Concerning Hobbits ...
- CONCERT-REQUIEM in Memory of the 90th anniversary of the shooting of the Russian Royal Family
- Copenhagen Girls On Bikes
- Corrynas blog
- CVSTOS FIDEI
D
- Dada Mzungu - den bleka systerns färgstarka sida
- De Fide Catholica
- Delicious
- Deux Mamans d'Amour
- Dialekt-Blog
- Differences in culture
- Dinoscopus, alias Mgr Williamson, on what truly constitutes hatred of Jews as Jews
- Same on Busted Compromising.
- Disciples of Diotima
- Distributism
- Dokimi
E
F
- Far beyond pearls
- Fellowship of the Fairy Tale Forum
- Feminine Genius: abortions and breast cancer
- Firefly Photography
- First day of deer season
- Fotografias com Corpo, Alma e Emoção (moito lindas)
- Fr. Michael Keating -- Islam/Call To Be Catholic
- François de Siebenthal
- From Vienna With Love
- från koltrastens horisont: från en grön buske
- Frú Fix Bloggar
G
- glassy alley: the writing's on the wall (alphabetisation tip)
- Good Directions are Needed
- Grandes Viajeros
- Graphic Design Tres Swygert
- the GreekGeek's bletherings
- gribouillis: on tend la main et on devient fou
- GTX
H
I
- I came, I saw, I contemplated: Prayer of a Soldier in France
- i-Feminists - When Jobs are illegal only Illegals will have jobs
- Indoctrination? Which one?
- International Monarchism
- iowas newz liter
- Ivana's Thoughts and Creations
J
K
- Karlsruhe/Paris
- Katolsk Observatör - se Nytt och Noterat
- khadidjas blogg
- KI-BA-DOO
- Kim: "Creating Space"
- Kristinsdottir
- Kristínar blogg
L
- Liber Parma
- Liberae sunt nostrae cogitationes
- lines and colors (yup, American orthography)
- Lorelay Bove
- love in your eyes
- lullah.blogspot.com
M
- Ma'antikvah
- Magdalini
- mais oui
- Mamzelle Iris
- Mannvittsbrekka
- Mãos dadas
- Maria Rumaenien
- Maro venit anglice (Virgil goes English)
- Marseille Pekin (is back)
- Mégane_Hina sur voilier
- Meine Reise in eine andere Welt (China)
- Mette Norrie
- Michelle McCallum
- Minnesota Mom
- Miscelánea de Historia del Arte
- Mise Mamai/Gaelic blog (no, I cannot read it yet)
- Mittshit
- The Monarchist Initiative
- Monarquics Catalans
- MONTAGEM SEM PROBLEMA
- A Morning in Sarko's Front Yard/Our family in Paris/dryanna
- My kinship systems
- My music - My life
- My Old Jacobite Blog
N
O
- oldfashioned (fr)
- Om jag var din hemmafru
- On gold and glass quoting Belloc: The Men of South England
- On The Bright Side
- Orange Mandarine
- Orsak/Verkan (atheist- och humanistvarning)
- Orthodixie
P
- Petit précis de Grumeautique : Decibels moovie (le debut du blog)
- El Piquete
- PiRANOiAS
- Ps 130
- Pélérinage - vieux blogue permannément déconnecté
Q
R
- rara sara
- Red at Sea
- The Reluctant Traditionalist
- En resa i fördärvet
- Rianho Vive
- Richard Dawkins Net on Evolution - he requires "Comment Entry: Please Login" or "Register a new account" before allowing comments.
- rim och reson
- RORATE CAELI
- Rosa Mystica - vive la tradition (mission humanitaire aux Philippines)
- Rubber Slippers in Italy
S
- Saeko Doyle
- Saint Drostans
- Sandra: This is my work of art
- Sancta Clara
- the Schulmeister
- Searching for Greg ...a journey across Siberia and towards South East Asia in search for adventure and bags of beer
- Semantic Composition (SC for short)
- Shadow of the Bear, official movie blog
- She below the tree
- She's no lady
- Signumbloggen
- The sketch blog of Richard Case
- Småsnutter fra et ugressparadis...
- Sophie la Styliste
St - end of S
- The Steel Lily
- Steinar goes Latin
- St. John Climacus Diagram
- Stockholm/ by Gerak
- A striped armchair
- Studeo
- Suburban Mum ...
- Syrsan
T
- Take It Further Challenge
- Tamara
- Tea at Trianon: in darkest Pennsylvania
- Ted's Studio
- things mean a lot
- To you I know I'm a stranger
- Trying to homeschool in Germany & The New Blog
- To and Through St Vlad's
- True Restoration II blog book review: Vatican II, Homosexuality, Pedophilia
U
- Ulf Ekman (lindrig frikyrkovarning, som bekant)
- Ulster Taig (Trad Cath!)
- Ung Farbror - Kristoffer Lindh
- Ung Tant - Anneli Engström
V
W
X
Y
Z, other
Inscription à :
Articles (Atom)